Göteborgsposten – 20 juni 1870, sida 1

Med sådana korrespondenter bör Amerikabladet kunna verka mycket godt; och önskligt vore således, att detta, af i botten hederliga och verkligt upplysta personer skrifna blad ginge framåt, för att snart vara långt framom åtskilliga andra organer af mer eller mindre tvetydig härkomst och beskaffenhet, de der säga sig arbeta i samma syfte och vara ledda af lika vackra motiver. 11 eng. mil från Red Wing ligger det svenska settlementet Wasa, på den plats dit några svenskar, hrr Hans Mattsson, S. Willard, Roos och Kempe m. fl. hösten 1853 anlände för att taga hvar sitt stycke af det ännu ouppodlade landet i besittning på de af regeringen stadfästade vilkoren. Nämnde hrr, som kommo dit med tomma händer, sast med en bestämd föresats att slå sig igenom alla de svårigheter som till en början möta en nybyggare, äro således grundläggarne till den koloni, som nu räknar omkring 1000 innebyggare, hvilka alla äro svenskar, med undantag af en enda, en amerikanare, som bosatt sig i ett af settlementets yttersta hörn. Då jag färdades hela vägen emellan Red Wing och Wasa till fots, hade jag godt tillkälle att se mig omkring. Trakten syntes vara väl uppodlad och hafva ett särdeles sundt och vackert läge. Klagan öfver dåliga tider och en stor penningebrist var dock allmän. Som troligen redan blifvit omtaladt för allmänheten i Sverige, har priset på hvete fallit till ett ovanligt lågt här i Amerika, och detta har åstadkommit en stor villervalla bland den jordbrukande befolkningen, synnerligast bland härv. svenskar, som hemifrån fört med sig den olyckliga lusten att begagna sig af kreditsystemet så mycket som möjligt. På så sätt se sig nu många urståndsatta att infria sina förbindelser, och en gammal erfaren settlare försäkrade mig, att med anledning deraf kunna goda farms nu erhållas för godt pris af dem som hafva kontanter. Den sv.-lutherska kyrkan i Wasa lärer vara den vackraste och största af alla landtkyrkor i Amerika, så hafva några vidtberesta amerikanare försäkrat de törtjusta svenskarne. Hon ligger på en kulle ungefär midt i settlementet och räknar omkr. 500 medlemmar. Dess pastor heter Norelius och hörer till de få svenska prester här i landet som äro allmänt aktade, hvilket han nog också förtjenar att vara, ty hans karakter är oförvitlig, och ingen af de hjelpbehöfvande som söka honom, dessa må tillhöra hans församling eller icke, släpper han gerna ohulpen ifrån sig. Många crag af honom som tyda på ett menniskoälskande sinnelag kunde framdragas, Ehuru hans inkomster icke äro de minsta, eger han dock tillfölje af en sig aldrig börnekande hjelpsamhet icke stort mera än han oehöfver för dagen. Jag har hört flera än en af dem som icke besökt kyrkan på många år, vala lika berömmande om pastor Norelius som se, hvilka helst och oftast höra hans predikaingar. Deremot har jag icke hört någon natva något klander emot honom. Men också gitver han sina församlingsmedlemmar större eankeoch yttrandefrihet än vanligt. Såsom tt exempel på huru fördomsfri denne prestuan är i jemförelse med andra af Augustanaynodens tjenare, vill jag berätta att då en worsk prest i Minneapolis tvärt afslog de svenska nationalsångarnes anhållan att få gifva en konsert i hans kyrka, hvilket han förxlarade vara mycket syndigt, icke blott tillät vastor Norelius samma sångare att uppträda i hans, utan han uppmanade tillika från predikstolen sin församlings medlemmar att så mansrant som möjligt infiona eig för att njuta af det erbjudna nöjet. Jag var sjelf närvarande len qväll då konserten gafs, och pastor N. var en af dem som skrattade hjertligast, när sångarne, dertill uppmanade af åtskilliga åhörare, uppstämde — Pelles frieri. Ingenting går riktigt bra här i Amerika utan braskande puffar och annonser. De skandinaviska nationalsångarne hafva haft allt för liten erfarenhet i den vägen. De hafva anmält sig utan trumhvirflar och trumpetstötar dit de anländt. Do hafva icke låtit uppklistra tre alnars höga affischer på alla husknutar och dermed tillkännagitvit, att de äro erkända såsom Europas största artister, och de ha ej heller åkt omkring på gatorna i brokiga drägter och grannt utstyrda vagnar; derför ha de icke förtjent mycket penningar på sin rundresa i Vestern. De svenska och norska nationerna kunna dock vara stolta öfver dem, ty de hafva i sanning på ett ganska utmärkande sätt bidragit till att förvissa de många tviflande amerikanarne om, att folket i norden i själsodiing icke står långt efter dem sjelfva. Bland sångarne, tre norrmän och tre svenskar, återfann jag en bekant srån Stockholn yu ee—— 22 2? 2? ?22 — ast dess låghet! Ah! om jag hatta Haangan 2.