Göteborgsposten – 16 juni 1870, sida 1

t Kusttorget, samt hos R. h Dettergren i Redbergsli De första dagarne under innev. månad observerades på hufvudstadens gator, i Strömparterren och under lindarne vid Blanches kas åtskilliga större och mindre persongrupper, hvilka påtagligen icke voro Stockholmare — dertill voro de alltför mycket allvarliga, nästan dystra. Några trodde att dessa individer voro fornforskare, som kommit af misstag på ett bantåg hvilket gick till hufvudstaden istället för till Wexiö, men man beklagade dem icke. Andra trodde att det var finnar, som ankommit för att till det yttre blifva moderniserade, eller kanhända Rigensare; men slutligen befanns det vara genuina svenskar, delegare i Städernas allmänna brandstodsbolag, hitkomna med det fasta beslutet att under bolagsstämman utöfva den allvarsammaste stränghet mot bolagets styrelse, hvilken — det hade de stränga delegarne afgjort redan hemma — svårligen förbrutit sig. Den talrika gruppen af voförsonliga delegare iakttog en dystert hotande hållning mot styrelsen; för min del skattade jag mig lycklig att scke tillhöra den, så betänklig syntes mig situationen vara. Jag kände visserligen att styrelsen bestod af redbara och allmänt aktade män, men likväl ...! Då nu dessa delegare — de många oförsonliga i första rummet — hade rest hemifrån med den orubbligaste föresats att handla och tala utan all skonsamhet, så var det naturligt att förhandlingarne vid bolagsstämman derom skulle bära vittne; och så inträffade äfven till öfverflöd. De ådagalade på det mest öfvertygande sätt, att man omöjligt kan under en bolagsstämma med personer som borde anses bildade, komma längre — i rå ton. Styrelsen tillvitades väl icke att hafva anlagt eller direkt vara vållande till den stora branden i Gefle; men desto mera klandrades styrelsen dels derföre att den utskrifvit en så stor extra afgift för brandskadeersättningens liqviderande — ehuru styrelsen dervid förfarit i full öfverensstämmelse med reglementet — och dels emedan styrelsen upptagit ettinterimslån på 312 mill. rdr, motsvarande ersätt ningssumman för Geflebranden, hvilken upplåning strängt ogillades af många delegare, hvilka ansågo att de brandskadade bort liqvideras med af styrelsen utfärdade obligationer, ehuru denna åtgärd hade stått i strid med bolagsreglementet, som uttryckligen föreskrifver att obligationer endast i det fall böra utfärdas, då styrelsen icke förmår upptaga lån. De oförsonliga reflekterade naturligtvis icke dertill att de brandskadade ega rättighet fordra skyndsam och kontant skadeersättning. Vid flera tillfällen framgick af diskussionen, att ett stort antal delegare antingen icke läst regle mentet eller satte sig öfver dess innehåll och fordrade att styrelsen nu skolat göra sammaledes. Det är denna benägenhet hos delegarne att åsidosätta reglementet, då det förekommer dem besvärligt, som kan förstöra brandförsäkringsverkets hittills åtnjutna förtroende. Af åtskilliga yttranden som fälldes, erfors äfven att åtskilliga delegare nästan afundades Gefleboarne att deras hus blifvit — realiserade. Ehuru det nu gållande reglementet, upprättadt af en komit6 som delegarne sjelfva tillsatt, endast är halftannat år gammalt, hade nu en mängd ändringsförslag i detsamma blifvit väckta, åtskilliga rent af skadliga för bolagets soliditet, andra af den beskaffenhet att förslagsställarne troligen icke tänkt sig möjligheten af, att de kunna hemsökas af brandolycka och icke blifva ersättningstagare, utan blott ersättningsgifvare. Styrelsen fick visserligen decharge, ty mot förvaltningen hade revisorerna icke gjort någon anmärkning, men då de begge af bolaget valda ledamöterna, expeditionschefen v. Schantz och justitierådet Södergren, fingo kunskap om de oförsynta yttranden som mot styrelsen blifvit fällda, och hvilka de såsom trånvarande icke kunde, och äfven såsom närvarande väl icke bort nedlåta sig till att bemöta, så undanbådo de sig skriftligen att ifrågakomma till återval. Expeditionschefen v. Schantz, som i tio år mot det ringa årliga arvodet af 1500 rdr skött bolagets finanser med lika stort nit som skicklighet, försakade bolaget nu att bibehålla; men med kännedom om de stora svårigheter som skulle möta för ! en ny och oerfaren styrelse, återvaldes med: stor röstöfvervigt justitierådet Södergren, hvilken öfver tio år noggrannt skött bolagets juridiska angelägenheter. Jag bör nämna, att då från flera städer mer än ett dussin del