Göteborgsposten – 15 juni 1870, sida 1

AMON RJ VV de ? af silfver. Sjökaptenen B. T. Mathisen, förande jak ten Anna, hade d. 21 Maj ur fartygets kajuta frånstulits ett siltvercylinderur med vidhängande kelja af guld, tillsammans värdt 70 rdr, samt en skinnpung innehållande omkr. 8 rdr i svenskt mynt jemte en preussisk thaler och några tyska småmynt. Skepvaren F. Jönsson, förande jakten Nya Försöket från Höganäs, hade natten till d. 25 Maj, då fartyzget legat vid Barlastkajen, blifvit bestulen på en mängd klädespersedlar samt skodon och en annotationsbok. Norske skepparen Olof Mossan, förande jakt. Ellida från Stavanger, hade anmält att natten till d. 1 d:s, ombord å jakten, som då legat vid Lilla Bommen, olofligen tillgripits åtskilliga styrmannen tillhöriga klädespersedlar och skoplagg äfvensom en bleckdosa innehållande 1 rdr. Från hanoveranske skepparen P. Heren, förande koft. Autje, nade ur kajutan till nämnde koff, som varit liggande vid Lilla Bommen, jemväl natten till d. 1 d:s tillsripits honom tillhörige ett par byxor af manschestertyg, en väst samt en svart mössa. Länge torbler det en hemlighet hvem som begått dessa stölder eller hvart det stulna tagit vägen, vaktadt polisen gjort de noggrannaste efterspaningar, tills slutligen för några dagar sedan detektivkonstaplarne n:r 86 Johansson och n:r 88 Andren funno en person liggande sofvande i bergen ofvanför Haganeden, hvilken var ikläddgett par byxor och en kavaj, hvilka persedlar konstaplarne genom beskrifning igenkände ha tillhört ett par af de bestulne fartygshefälhafvarne. Sedan mannen blifvit uppförd till poliskontoret igenkändes han vara f. artilleristen Carl Anders Andersson Stephan samt berättade vid med honom anställdt förhör att han fått de ifrågavarande begge klädespersedlarne af en god vän, för stöld straffade f. artilleristen Fredrik Johansson Frisk, men medgaf att han afvetat att denne stulit Jesamma. Med anledning deraf efterspanades och häktades ifrågavarande Frisk, som vid förhöret inför poiskammaren erkände att han ensam begått samtliga de uppgifna stölderna. Då han skulle aflägsna sig från kajutan å jakten Maria hade skepparen a densamma, F. G. Nilsson, vaknat och förföljt honom, men hade dock Frisk lyckats undkomma. Under senare tider hade Frisk och Stephan om nätterna uppehållit sig i en halmhög invid artilleristallarne. Större delen af de stulna persedlarne hade blifvit försålda till obekant sjöfolk af såväl Frisk som Stephan, hvilken senare varit med om att använda de lervid erhållna penningarne till matoch dryckesvaror. Målet remitterades till rådhusrätten och införpassades de båda stallbröderna till cellfängelset i afbidan på vidare ransakning. En Jängfingrad piga. Logevaktmästaren G. Rundavist boende i huset n:o 7 Götgatan anmälde för kort tid sedan, att han blifvit bestulen på ätskilliga klädespersedlar, hvilka varit förvarade å en låst vind till samma hus. En i nämnda hus boende nandlande hade äfven gjort den förargliga upptäckten att han blifvit bestulen på diverse linnekläder samt gjorde likaledes derom anmälan i polisen. För dessa tillgrepp misstänktes pigan Maria Jönsson, i tjenst hos en enkefru i meranämnda hus, och anhölls med anledning deraf af ett par detektivkonstaplar, hvilka vid anställd visitation påträffade icke allenast en stor del af de från ifrågavarande personer stulna saker utan ätven en mängd linnekläder, kapptyg m. m. som befanns ha tillhört åtskulliga i staden och dess närhet boende personer. Till och med sin matmors egen dotter hade den tjufaktiga pigan icke kunnat låta bli att besstjäla. Vid polisförhöret i Lördags erkände Maria Jönsson att hon stulit alla de i hennes gömmor funna, andra personer tillhöriga sakerne. Stölden från Rundqvists vind hade tillgått på så sätt att hon borttagit en låda som varit insatt i en liten öppning tätt invid vindsdörren samt hade lererter genom öppningen instuckit en längre käpp med hvilken hon dragit till sig sakerna. De öfriga sakerna hade hor passat på att stjäla då hon varit sysselsatt med städning eller då hon afhemtat eller bortburit sömnad. Målet remitterades till rådhusrätten och tilläts Maria Jönsson att under tiden vistas på fri fot. En otacksam vän. En dag i förra veckan sammanträffade prämföraren Anders Sveusson med en gammal bekant, arbetskarlen Engelbrekt SvenssOn från Spikeröds socken å Inland. I glädjen härötver inbjöd Anders sin gamle vän Engelbrekt till ett bolagsvärdshus här i staden der de på den förres bekostnad förfriskade sig en god stund. Den intagna välfägnaden hade emellertid slutligen till följd att de båda vännerna började känna sig något sömniga, hvarför de arm i arm begåfvo sig ner till den öppn. platsen bakom cellfängelset, der de i den grönskande mjuka gräsmattan togo sig en lur. Efter en stunds förlopp måste emellertid Anders slita sig från sina ljufva drömmar af den orsak att någon ruskade uti honom. Stor blef dock hans förvåning då han icke fann vid sin sida den trogne vännen Engelbrekt utan i stället ett par för honom obekanta personer, hvilka berättade att de sett den person som han haft i sällskap sticka handen i en af hans fickor och derefter hastigt aflägsna sig. Motvilligt stack nu äfven Anders handen i den ifrågavarande fickan och fann till sin stora sorg — icke så mycket öfver förlusten, som icke mer att ha blifvit bedragen af en gammal vän — att han blifvit bestulen på sin portmonnä med inneliggande 4 enriksdalerssedlar. Anders och de båda obekanta personerna lyckades efter en kort stund att påträffa Engelbrekt ett värdshus just som han var sysselsatt med att liqvidera en sup. Sedan han derefter blitvit geipen och öfverlemnad åt polisen befanns han inneha 3 rdr 93 öre förvarade i en portmonnä, som dock icke befanns vara densamma som blifvit stulen från Anders Svensson. Engelbrekt nekade helt och hållet för stölden samt påstod att de penningar han innehade voro besparingar från föregående vecka. Den vidare ransakningen ötverlemnades till rå shusrätten i afbidan hvarå Engelbrekt Svensson införpassades till cellfangelset. Slag på slag. En dag under Pingsthelgen skickade arbetskarlen Auders Johan Selin efter en half kanna bränvin, med hvilket han ämnade traktera sig och några sina vänner. Till sin förvåning fann han emellertid att endast den ena buteljen inne höll den ädla bränvins-nektarn, hvaremot den anej hos henne upptäcka ens eu darrning. Denni