Göteborgsposten – 14 juni 1870, sida 2

Litteratur. kt rigt Parti. Skuespil i to Akter af Magdalene Thoresen. Kjöbenhavn, Gyldendalske Boghandel. Magdalene Thoresen tillhör den nya norska skolan, som i Björnsen och Ibsen ha sina främsta representanter. Den vet att gifva äfven åt lifvets alldagligheter en, för att begagna ett norskt savorituttryck, storslaaet prägel, och att så teckna de elementer som här bryta sig emot hvarandra, att genom denna behandling äfven de mest borgerliga förhållanden erhälla någonting djupt tragiskt och trivialiteter framträda i yfverborna former. Det är någonting af nyromantik häri, ehuru med nordisk accent och derför äfven i mera kristig anda. De handlande gestalternas inre vändes utåt, hvarigenom dess tankeoch känslospel fängslar mest uppmärksamheten och låter händelsernas vexling träda i bakgrunden. Detta inre är ofta tungsint, återbrytande den norska tolkkarakteren i allmänhet, ty Norges natur isolerar mycket de enskilda från hvarandra, hvaraf följer hos dem en inåt vänd själsverksamhet, betecknad just genom sin tungsinthet. Derigenom att sålunda karakterernas inre spel träder i förgrunden och händelserna bli ett biting, drifves diktaren äfven till att gifva åt dialogen någonting gåtolikt, motsvarande den egenskap som i allmänhet utmärkte den tornnordiska folkkarakteren. Det är detta gåtolika, som gifver åt denna skolas skapelser en för oss tilldragande kraft, som öfverväldigar oss, som beherrskar oss då behandlingen bär vittne om mästarehanden. Men å andra sidan är det tydligt, art här det stora ligger mycket nära sin vrångbild, det löjliga, så att effekten blir komisk i stället för tragisk, der behandlingen slappas och en aldrig så liten del af jemnmättet tappas. Alldenstund den dramatiska behandlingen just krätver i utförandet den största korrektheten, så måste dessa skolans olägenheter äfven lättast märkas der. Så t. ex. snudda väl det stora och löjliga så ofta vid hvarandra i Ibsens Peer Gynt, att man der bäst kan anställa en jemförelse mellan det förtjenstfulla i denna metod och det bristfälliga.