Göteborgsposten – 13 juni 1870, sida 1

ärig dimm a, kommer kanske genom detta möte morgonrodnaden att uppgå genom den stora nationela rörels som ligger till grund för Fornminnesföreningens verksamhet. Den svenska ärans standar, som fladdrade på Narvas och Lutzens fält, som svajade å Augsburgs och Konstantinopels murar, det höjer ännu stolt sin krönta panna, men nu med annan betydelse än de dagar då det bredde sin ära öfver det gamla Miklagård, dit dess ryktes strömmar ej fördes öfver hafvet, utan öfver land; nu är det ej längre på stridens blodiga fält vi utkämpa våra segrar, det är kulturens och vetandets tegar som skyddas, trygge i dess värn. D:r Sohlman framförde mötets tacksägelse för det stöd ordf. gifvit åt våra förhandlingar genom det ungdomligt flammande intresse hvarmed han ledt och deltagit i våra öfverläggningar, uttalande mötets vördsamliga tack. Sedan vice ordf. och sekreteraren emottagit uttrycken af mötets erkänsla, aflägsnade sig deltagarne, för att ånyo sammanträffa å Wexiö högre elementarläroverk, dit vi anlände under det hr biskop Hultman utdelade premierna till ungdomen. Särskilda platser voro reserverade omkring katedern, dit vi fördes af en lärare med samma förekommande artighet som alla dessa dagar kommit oss till del. Kl. 3 samlades man åter, denna gången till middag hos biskop Hultman på Östrabo, der den rikligaste undfägnad och det artigaste bemötande kommo oss till del. Vid deserten föreslog hr biskopen en ål för lärarne vid Wexiö läroverk, hvarefter en skål föreslogs för Fornminnesföreningen, besvarad af d:r Sohlman med en skäl för biskop Hultman och hans älskvärda familj. Efter middagen hade hr biskopen godheten visa mig det rum der Esaias Tegners jordiska tillvaro upphörde; alkoven är ännu qvar och samma lindar vagga än i dag sina lummiga kronor mot fönstren. I nedra våningen funnos bland andra porträtter sådana af Esaias Tegner och Håkan Sjögren. Vid sjutiden åkte vi till den 13 mil bortom Wexiö belägna konung Ingels grafhög, dit vi mot solnedgången anlände. Sedan major Cervin öfverlemnat eganderätten af detta märkvärdiga fornminne till. Kornminnesföreningen genom att ur en siltverkanna dricka oss till i hembryggdt öl, uppträdde d:r Sohlman på sjelfva den gamla tronen, tagande högen i besittning under förklarande att densamma skall afbildas i föreningens signet, hvarefter han tömde tacksamhetens bägare för major Cervin. D:r Montelius tömde derefter en minnets bägare för den gamla forskningens män; kammarjunkare Lagerberg en vänskapens för den nya forskningens banerförare, särskildt nämnande d:r Montelius, hvars nit och kärlek för denna forskning lofvar det bästa för framtiden; och lektor Blomstrand en hoppets bägare, för den skandinaviska nordens framtid. Egron Lundgren, Blackstadius och Hermelin togo ritningar af sjelfva tronens egendomliga ornamenter. — Prof. Malmström hade begifvit sig till en kulle i närheten, hvarifrån han aftecknade högen. På denna hög hölls allshärjarting och Nils Dacke höll här landsting med Smålands allmoge. Efter Dacke har ingen höfding brukat denna, den äldsta konungatron i norden. Vid soupern som intogs å Ingelsta herregård i sällskap med major Cervins älskvärda familj, delgaf d:r Sohlman att Svenska Fornminnesföreningen utsett hr Cervin till föreningens förste och ännu ende hedersledamot. — Efter ett hjertligt farväl anträddes återfärden till Wexiö, derifrån flertalet af mötesdeltagarne i morgon hemresa. Och så slutades det första svenska Fornforskaremötet. Sent skall minnet förblekna af Juni-dagarne i Wärend!