Göteborgsposten – 13 juni 1870, sida 1

lats full decharge bifölls alla i dess skrifvelse gjorda framställningar: om godkännande af ett upptaget lån å 32,500 rdr att successivt återbetalas under 33 månad; om bemyndigande att de af bolagsstämman sistl. år utsedde förtroendemän måtte erhålla fortfarande uppdrag att för anskaffande af ökad rörelsemateriel upptaga ett lån å 80,000 rdr i öfverensstämmelse med förlidet års bolagsstämmobeslut; om rättighet för styrelsen att vid aflöningsstaten göra de inskränkningar och besparingar, hvartill omständigheterna kunna föranleda; att frågan om afsättning till reservfonden tillsvidare skulle få anstå; hvarjemte styrelsens förslag till ändringar och tillägg i gällande bolagsordning i alla punkter bifölls, med beslut att derå begära kongl. maj:ts stadfästelse, och anslogs enahanda belopp som förlidet år, 150 rdr, till arvode åt hvardera at revisorerna, ersättningen för resor och till skrifvarebiträde oräknad. Till ordförande i styrelsen omvaldes grefve II. Sparre och till verkställande direktör löjtn. dOrchimont. Likaledes omvaldes ledamöterna i densamma hrr J. Kullgren och L. J. Brun, men i stället för kapten Braun invaldes kapten W. Ericson Iill suppleanter utsågos hrr J. M. Ryding, omvald, och C. W. Collander. Af revisorerna återvaldes kapt. Hegardt och rådman Storck och i hr Collanders ställe inträdde hr J. Andersson Danmark och dess kolonier. Icke nog med att i det egentliga Danmark och inom dess politiska partier finnes den lilla jäsning, som derstädes nyligen framkallade ett ministerskifte; icke nog med att Pragerfredens ännu ouppfyllda bestämmelser och den i följd deraf hittills icke bilagda tvisten med Preussen stå som hotande moln på horisonten — ätven på andra håll uppväxa hinder för en lugn utveckling af förbållandena i detta vårt broderland. Det visar sig nemligen i Danmarks kolonier, såväl de utom som inom Europa belägna, en rörelse i befolkningens sinnen, hvilken åtminstone kan komma att medföra åtskilliga svårigheter. Säkerligen har det icke varit utan inre motvilja som Danmarks kung och folk fattade det på sin tid mycket tadlade beslutet att afhända sig de vestindiska besittningarne. Men tör en stat sådan som Danmark, hvilken mer än andra behöfver frukta att hvilken stund som helst nödgas uppträda till kamp om sitt ajelfbestånd, är en gynnsam finansiel ställning af en särskilt framstående vigt. Det är så långtifrån att de vestindiska besittningarne bidraga till att gitva denna ökad kraft och styrka, att de fastmer försvaga densamma, såvida moderlandet skall åtaga sig vårdnaden om koloniens utveckling i inre och yttre hänseende. Oarne S:t Thomas, S:t Croix och S:t Jean kunna visserligen i en stormakts hand vara af värde, derför att de i följd af sitt läge hatva en politisk betydelse, men för en mindre stat, hvilken icke ernar spela någon poutisk roll, sakna de allt sådant, ty i stället tör inkomstkällor kunna de lätt blifva en anledning till statsutgifter. Man må således icke undra ötver att Danmark begagnade sig af det tillfälle som erbjöd sig att mot pekuniärt vederlag afträda öarne till Nordamerikas Förenta Stater; synnerligast som befolkningarnes egna intressen väl tillgodosågos genom detta steg. Det är allom bekant huruledes Förenta Staternas representation vägrade sanktionera de at landets regering inledda underhandlingar, och lika obesväradt som t. ex. ett enskilt fastighetsköp återgår på grund af bristande Juridiska formaliteter bröts här en öfverenskommelse mellan tvenne regeringar, hvilken blifvit bekräftad genom den atträdda landsdedens fria omröstning. Den i och för sig besvärliga situation, som härigenom uppkommit, försvåras ännu mera i följd af en annan omständighet. För att åstadkomma benägenhet för tillslutningen ull Förenta Staterna förespeglade man omsorgstullt för öbeiolkningen de ekonomiska fördelar, som genom densamma skulle uppkomma, men tanken på nackdelarne i det nuvarande förhållandet måste i sammanhang dermed af sig sjelf inträda. När nu den ifrägasatta annexionen blifvit om intet, stå likväl tordringarne på fördättradt läge qvar, och en här af nyväckta anspråk stormar in på moderlandet. S:t Thomas tordrar att kolonistyrelsens hufvudsäte skall förläggas dit, S:t Croix önskar förändring i den bestämda regleringen at arbetsförhällandena och förbättringar af kommunikationerna såväl på sjelfva on som mellan de trenne öarne inbordes. S:t Jean har också sina särskilda anspråk, och slutligen är det en gemensam sordran att de atgifter hvilka nu i form af både export och importtullar trycka produktion och handel skola borttagas. Det är isynnerhet den sistnämnda fordran, som tyckes komma att bringa Danmarks reger.ng i ett svårt dilemma: å ena sidan lär anspråkots räumätighet icke kunn, vv — Lr — — AA —. — — — —X —— — —X—— — — X X———— — IE