Göteborgsposten – 13 juni 1870, sida 1

som bodde inom honom. Det var utan märkbar rysning eom han underkastade sig de falska smekningarne at denna qvinna som han fordom så högt älskat; aldrig hade han räckt sin vän Hector en mera öppen hand. På aftonen då de alla tre voro tillsammans tycktes han vara vid det glädtigaste lynne. Han byggde tusentals luftslott för den tid då han skulle få tillåtelse att komma ut. Grefve de Tråmorel fröjdade sig deråt. — Snart skall Clöment vara fullkomligt återställd, sade han en afton till Berthe. Hon insåg allt för väl betydelsen af hans ord. — Ni tänker då alltjemt på mamsell Courtois? frågade hon, — Har ni ej tillåtit mig att hoppas? — Jag har bedt er vänta, Hector, och ni har gjort väl i att ej brådska. Jag vet en qvinna som kan gifva er ej en utan tre millioner i hemgift. Han blef obehagligt öfverraskad. I sjelfra verket tänkte han ej på någon annan än Laurence, och nu uppstod ett nytt hinder! — Och hvem är denna qvinna? Hon lutade sig iutill hans öra och yttrade sakta: — Jag är Clments enda arftagerska; han kan dö, jag kan bli enka i morgon dag. Hector blef som förstenad. — Men Sauvresy, svarade han, befinner sig gudskelof förträffligt. (Forts.)