Göteborgsposten – 11 juni 1870, sida 2

i Göteborg att föranstalta derom att arbetare icke lockas hit öfver under öfverdrifna och förledande löften af kommissionärer, hvilka enligt arbetarnes utsago i arvode betinga sig 1 rdr af hvarje person. Fredrikshamns poliskammare d. 4 än 1870. riis. -Till Poliskammaren i Göteborg! Då det af närlagda undersökningsprotokoll framgär att en kommissionär Hennings i Göteborg har engagerat en del i protokollet namngifvet svenskt tjenstfolk under-föregifvande att de skulle erhålla tjenst i Köpenhamn, men i verkligheten för att de skulle öfverföras till Lubeck, tillåter jag mig tjenstenligt att anmoda om att en i så händelse nödig undersökning måtte blifva gjord, äfvensom hvad angår den i förhörsprotokollet omnämnde Fritz Carl Luvig Larsen härifrån staden, hvilken varit hos nämnde Hennings i Göteborg i ändamål att öfverföra folket till Lubeck, men som nekar att hafva någo del i denna affär. Önskligt vore att dylika bedrägerier mätte blifva törebyggda för framtiden. Om utgången af undersökningen anhåller jag att blifva benäget underrättad. Köpenhamns poliskammare d. 3 Juni 1870. I. Stower. Tillföljd häraf voro kommissionärerna A. Henning och N. Jönsson inkallade till förhör i poliskammaren i Thorsdags, då Henning inställde sig vid uppropet, hvaremot Jönsson icke lät sig afhöra. H. förklarade att han icke skickat något tjenstefolk till Fredrikshamn, men väl till Köpenhamn på begäran af en dansk vid namn Larsen. Om denne, som varit öfver hit för att hemta folket, sedermera icke uppfyllt hvad han lofvat, var det ej Hennings fel. H. hade sig ej bekant om ifrågavarande Larsen öfvertalat folket att fortsätta resan till Lubeck. Vid förhöret i går påstod Jönsson, som måst hemtas till poliskammaren, att han aldrig tvingat någon att resa öfver till Danmark, utan hade han endast på begäran af en person ombesörjt dennes öfverresa till Fredrikshamn. Poliskammaren förklarade att de ingifna skrifvelserna f. n icke kunde föranleda till någon vidare åtgärd, då de personer som blifvit bedragna af Henning och Jönsson ännu icke gjort något påstående emot dem, men skulle en varning utfärdas till allmänheten att icke vända sig till dessa kommissionärer för erhållande af tjenst i utlandet. Till Köpenhamn och Fredrikshamn skulle skrifvelser afsändas med anhällan att de bedragna personerna måtte återsändas hit med första lägenhet.