Göteborgsposten – 11 juni 1870, sida 2

Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Bedraget tjenstesolk. En industri, som synes vara ganska lönande, att döma efter det stora omfång den på senare tider antagit och det sätt, på hvilket den bedrifves af en del mängd s. k kommissionärer här på platsen, är öfverförandet af tjenstefolk till Danmark och Tyskland. Berörde kommissionärer hafva nemligen till uppgift att under öfverdrifna löften om förmånliga tjenster i nämnde länder narra en hel del lättroget folk att lemna sitt fädernesland för att begifva sig till dessa för dem så präktigt utmålade eldoradon, men de flesta af de som sålunda utvandra få tyvärr erfara att de på ett skamligt sätt blifvit bedragna af dessa herrar, hvilka naturligtvis betinga sig ett ganska rundligt honorarium för de stora tjenster de göra de stackars menniskorna, som sedan de anländt till utrikes ort stå utan arbete och ofta i nästan utblottadt tillstånd öfverlemnade åt sig sjelfva. Det har ibland äfven inträffat, att personer som blifvit tillförsåkrade tjenster i Köpenhamn, först sedan det ångfartyg, med hvilket de afrest härifrån kommit ut till sjös, upplysts af någon ombord varande kommissionär, att de platser de blifvit lofvade i Köpenhamn icke vore att erhålla, men om de ville medfölja till Lubeck kunde de få långt förmånligare. Till varning för sådana personer, hvilka hafva för afsigt att begifva sig till nämnde platser för att erhålla tjenst, få vi meddela följande tvenne i dessa dagar hit anlända skritvelser från polismyndigheterna i Fredrikshamn och Köpenhamn: Till Poliskammaren i Göteborg! Entreprenören för jernvägsarbetena å Jutland, Hagemeister, har för några veckor sedan tillkännagifvit i svenska tidningar att han sökte jernvägsarbetare, hvarefter han mottog skrifvelser från kommissionärerna N. Jönsson och A. Hennings i Göteborg, hvilka tillbjödo sig att skaffa folk, men hvarpå han svarade att han icke inlät sig i affärer med kommissienärer, men dessa herrar hafva icke desto mindre velat påtruga honom sina tjenster. Hr Hagemeister har f.n. arbetare i öfverflöd, men trots hans vägrande hafva dessa begge kommissionärer ständigt öfversändt folk, som nu gå härstädes utan arbete. Hr Hagemeister gifver i arbetslön enligt tillkännagifvande 6 mark 8 sk., högst 7 mark, men de hit ankomna svenskar, hvilka som sagt icke nu kunna erhålla något arbete, förklara att de af kommissionärerne blifvit lofvade 8 mark i dagspenning samt fri resa. Enligt hr Hagemeisters utsago har en arbetare förevisat ett slags intyg från bemälde Jönsson uti hvilket han förklarar sig vara hr Hagemeisters befullmäktigade ombud samt tillförsäkrar denne arbetare en dagspenning af 8 mark. Då man här på platsen, hvarest icke finnes någon militär att tillgå, icke kan vara belåten med att hafva en mängd arbetslöst folk, hvilka stryka omkring på gatorna och som befinna sig i en uppretad sinnesstämning för det de blifvit bedragna i sina förväntningar, får jag uppmana poliskammaren