Göteborgsposten – 10 juni 1870, sida 1

frih. De Geer ett hinder — som måste undanrödjas. I ett bref till expeditionssekter Askelöt skref excellensen grefve Lagerbjelke: Wisöns bortgång ur lifvet är en nationalförlustDetta dödsfall har tillskyndat H:s Majestät en stor sorg, men tillika en viss lättnad-. Statsrådet Carlsons afgång egde icke någon annan gemenskap med hans ötriga kollegers, än tiden då den skedde. Den förstnämnde hade från början intagit och vidhöll konseqvent en så isolerad ställning i konseljen, att han alltid kände sig oberörd af alla de meningsskiljaktigheter som der inträffade och som icke hade med hans departement att skaffa. Han yttrade också i det tal hvarmed han helsade sitt departements tjenstemän till afsked, att han lemnade sin plats Åpå K. M:ts nådiga befallning. Frih. De Geers inträde såsom president i Svea hofrätt har der åstadkommit stor glädje. Det är också för denna domstol en stor utmärkelse att till chet erhålla en så celeber man med just de egenskaper som tillvinna sig både vördnad och tillgifvenhet. Frih. af Ugglas och hr v. Ehrenheim äro så lyckliga att ega betydande enskiid förmögenhet, hvarigenom de kunna återgå till privatlifvet. För statsrådet Carlson har den historiska professionen i Upsala, som han lem nade då han inträdde i konungens råd, hållits ledig och han återgår nu till den, möjligen dock för att uteslutande egna sig åt det stora arbete, som nu torde blifva afslutadt. Under andra omständigheter än de som nu specielt föranledde frih. at Ugglas atgång, skulle han tvifvelsutan tagit i anspråk det gifna löftet, då han definitivt lemnade lands höfdingebeställningen i Linköpings län, att utnämnas till president i statskontoret. Men då trh. at Ugglas icke insisterade på upptyllan det af detta löfte utan föredrog att nu i lugn blifva herre på det natursköva Lennartsnäs vid Mälaren, så blef töljden derat att presidenten Tauvons på Hasselbacken beställda middag för statskontorets tjenstemän icke ble: on afskedsmiddag-:, hvarpå hvarken den förre eller de senare egentligen förlorade, materiel taladt. De svårigheter som mött, att efter hr v. khrenheim finna ett konsultativt statsråd, bevisa hnru oriktig den töreställningen är, att sSåsom stundom yttrats — de konsultativa statsråden hafva en föga ansträngande verk samhet sig tilldelad, ty i så fall borde det ju vara ganska lätt att till dessa platser finna ispiranter. (Forts.)