Göteborgsposten – 9 juni 1870, sida 2

lir E, Key contra Förf. till kiksdagskaleidoskopet. Till Red. af Göteborgs-Posten. Herr Redaktör! I anledning af hr Emil Keys till Eder ställda och i Göteborgs-Posten n:r 123 intagna skrifvelse, torde det tillåtas mig att yttra några ord: Ovantadt var det väl icke att hr Key funnit sig mindre belåten med mina omdömen ötver hans riksdagsmannaverksambet. Men för mig var det en stor öfverraskning när han behagar uppgifva, att jag skulle hafva framställt honom ömsom såsom blottad på allt menskligt förnuft och saknande allt inflytande på ärendenas gång, ömsom såsom infernaliskt beräknande och jesuitisk, begagnade ett stort inflytande till personliga ändamål, ty något sådant, och icke ens dit åt, har jag hvarken påstått eller antydt. Hr Key internalisk beräknande och jesuitisk! Det är ofattligt hvarifrån han tagit sådana tillvitelser. Jag har skildrat hans begär att framstå såsom djupsinnig och originell, då han i verkligheten blott lyckats vara bizarr utan originalitet; hans stora åtrå att väcka uppseende, hvilket väl lyckats honom, men i den riktning, att ingen afundats honom den utmärkelsen; hans anspråk att gälla såsom statsman af en högre ordning, med djupa insigter och öfverraskande skarpsinnighet, då han likvisst sjelf dragit försorg om att adagalagga de förras otillforlitlighet och den senares puerilitet. Något inflytande har jag hvarken fråneller tillerkännt hr Key, utan endast antydt, att han engagerat sig med ett parti, som i Andra kammaren har den numeriska öfvervigten, hvars styrka ligger i en starkt utpräglad egoism, och på hvilket han stödt sig och hvilket uppburit äfven nonom jemt så mycket som med detsammas intresse varit förenligt. Om hr Key anser sig vara en martyr, så är det icke jag som gjort honom dertill, utan den omständigheten att hans fåfänga drifvit honom in i ett parti, om hvilket jag yttrat mig med så mycken skärpa som jag förmått, och på hvars framstående män jag utan tvekan skulle vilja tillämpa Heines yttrande om de tyska romantikerna: om de ej blifva odödliga genom Guds nåd, så bli de det säkert icke genom något annat-. Hvad som egentligen synes hafva gripit hr Key, är mitt omdöme öfver hans anförande i Andra kammaren ifråga om Palanderska motionen, hvilket hölls någon af de näst sista dagarne före riksmötets afslutande, då man redan hade någon aning om att en politisk katastrof förestod och då så många drömde sig med plymacherad hatt. Nämnde anförande skulle väl vara ett politisktoch vältalighets-specimen för vinnande af högsta betyget, men — så dristade jag karakterisera det såsom vett helgjutet mästerstycke i den superlativa bombasten. Det var min åsigt: jag vill dock ej påtvinga den någon annan, och det behöfs ej heller, sedan hr Key sjelt dragit försorg om att corpus delicti — anförandet — blifvit tryckt i Göteborgs-Posten, hvarigenom tidningens läsare kommit i tillfälle att blifva skiljedoare mellan hr Key och mig, och när anförandet itvit läst, så tror jag ej att mitt omdöme skall anses för strängt. Några anmärkningar mot detta anförande tillåter jag mig. Kan någon som uppmärksamt genomläser det riktigt, komma under fund med hvad hr Key egentligen vill i afseende på vårt sjöförsvar? — Sverige borde i främsta rummet vara en sjömakt— de tre sista århundradena af vår historia innebära en missriktning,, emedan Sverige hufvudsakligen begagnat sin flotta såsom transportfartyg för att öfverföra krigshärar till kontinenten och göra eröfringar (Östersjöländerna). Men om Sverige i stället alltjemt utvecklat sin sjömakt och koncentrerat sina krafter på detta mål, så skulle det med samma gitvit åkadt lif och fart åt handeln och industrien. — Hvad vill nu detta säga? En stat, som vill a sig till en sjömakt skulle således blifva det icke att göra eröfringar till lands, utan på sjön; men sjöslag, då de lyckas, medföra ju blott förstörelse, på sin höjd förvärfvandet at åtskilliga illa tilltygade fartyg — eller skulle den svenska sjömakten användas såsom kaparefartyg för att såmedelst gitva ökadt lif och fart åt handeln och industrienUr Key ordar vidare, att för den skandinaviska enhetsideens förverkligande, blir det alltmera klart såsom en framtidsuppgift, att fartyg skola utgöra bryggan, som kommer att sammanbinda nordens olika lander— men den sammanbindningen förefinnes ju redan, fastän icke Sverige ar någon sjömakt? Visserligen — men hr Key vill Åatt de vatten som ät