Göteborgsposten – 9 juni 1870, sida 1

Sedan nu ordet förklarats fritt uppträdde d:r Sohlman och föreslog en skål för den svenska nationaliteten. Kgl. sekr. Gethe från Kalmar tömde en bägare för tramtiden och kammarjunkare Lagerberg en sådan för Blendas döttrar, flickorna i Wärend. Prof. Malmström hade af K. Bibliotekarien Aug. Ahlstrand fått en ritning öfver ruinen med angifvandet af ett ställe i densamma der hr A. för några år sedan nedgräft några buteljer punsc nos verkligen efter något letande och tömdes under allmän munterhet, hvarefter lektor Blomstrand beträdde talarestolen och uti ett af lifliga bifallsyttringar ofta afbrutet föredrag föreslog en skål för hr Ahlstrand och den spirituela id som föranledt honom att å dennna ruin nedgräfva det fluidum som nu gaf anledning till ett gladt skämt. Det började nu smått regna, och snart voro vi åter i våra vagnar, hvarifrån vi trots det något ruskiga vädret likväl hade tillfälle beundra, än en gång det gamla Kronoberg och sedan den vaekra natur som omgaf oss på färden till den lilla täcka brunnsorten Evedal, der souper var serverad i den festligt upplysta salen. Prosten Palmlund höll vid måltidens slut ett af de bästa tal som under dessa dagar förekommit, tillheder för fornminnesföreningen, hvilket värdigt bevarades af d:r Sohlman. Parken var vid återfärden eklärerad med mareschaller och ute på Helgasjön brunno eldar, förmodligen åstadkomna genom antända tjärtunnor. Vid ett-tiden voro vi åter i Wexiö och sålunda slutades första dagen af Fornforskarmötet. Alla de uppoffringar som gjorts för oss och all den artighet som kommit oss till del fordrar det amplaste erkännande, och jag kan ej lämpligare visa detta än för den stora allmänheten omnämna det älskvärda bemötande som vi rönt.