Göteborgsposten – 9 juni 1870, sida 1

stensen, är stort, ädelt och högsinnad.. Man må blott icke bedöma det efter den måttstock, som dess politiska representanter afgifva, ty det politiska lifvet i Amerika eger flera mörka än ljusa sidor. Vid detta tillfälle bör jag likväl yttra några ord till varning mot den beklagliga lättsinnighet, hvarmed så många, på tillskyndelse af egennyttiga agenter, lemna sitt fosterland, för att söka ett hem i den nya verlden. Det är utom tvitvel att unga, sträfsamma och arbetsföra menniskor äfven der kunna bryta sig en bana. Men till och med för dem, som hafva tur med sig, går vägen genom mödor och ansträngningar, hvilka fullt ut så lätt kunna föra dem till målet i deras gamla hemland; den går genom försakelser och gäckade förhoppningar, och för många, för de flesta, är ompianteringen i den nya jordmånen ett förderf, för hvilket de då först få ogonen öppna, när det är för sent att ändra hvad ej ändras kan. Med innerligaste glädje har jag sett de stora framgångar som Danmark gjort under de senaste tjugo åren, icke blott i materielt hänseende, utan äfven i utvecklingen af ett kraftigt och friskt andligt lif, och jag har erfarit att för alla goda krafter fiunes användning i fosterlandet. — De ord vi nu återgifvit, ega till den grad tilllämpning på våra egna förhållanden, att de kunde synas vara yttrade ull och om oss svenskar. Grundlagsfesten i Köpenhamn firades i år med lika stor högtidlighet och samma allmänna deltagelse från alla samhällsklassers sida som vanligen plär komma densamma till godo. Den 5 Juni är numera Danmarks nationella högtidsdag, och den omständigheten att dagen denna gång inföll på en halgdag (Pingstdagen) hade bidragit till att en kanske ännu större menniskomassa än tillförne var samlad på slätten vid Eremitagen der den egentliga hufvudfesten försiggick. Kl. 5 e. m. drog det långa tåget af särskilda korporationer och föreningar, hvardera företrädd af fanor och musikkår, in på festplatsen och ordnade sig framför den festligt smyckade talarestolen. — Sedan en vacker sång af P. Hansen (-Cabiro) blifvit afsjungen gaf dirigenten, borgmästare Laursen, ordet åt sockenfogden Nielsen trån Ordrup, hvilken föreslog den af fansarer och hurrarop beledsagade skålen för konung Kristian d. IX. Grosshandlanden Adler talade för Danmark och etter det en at Kr. Richardt författad sång blifvit afsjungen, besteg Ploug tribunen för att höja ett lefve för grundlagen, Tal. helsades redan vid sitt framträdande med bravorop, hvilka med förökad styrka upprepades, när tal. slutat sitt varma föredrag, som under en vexelvis humoristisk och allvarlig form framställde alltigenom allvarliga senningar. Efter Plougs tal förklarade dirigenten den officie la delen af festen vara sluvad och ötver Dyrehavens vackra af en mild sommarsol belysta nejder spred sig den menniskomängd som till ett antal af minst 40,000 här firat Danma:ks grundlovsfest. Ehuru de arskilda kommunikat onsbolagen utvecklat all möjlig verksamhet, oaktadt kolossala jernbanotäg atgingo hvarje fjerdedelstimma och ångtartyg sjöledes hemforslade en mängd deltagare samt kapervognene äfveniedes erbjödo sina tjenster, visade sig befordringsmedlena ändock otillräckliga, och ännu kl. 2 på vatten voro jernbarntågen i färd med att hemföra deltagare, hvilka icke trott sig i stånd till av medelst de af naturen dem förlänade egna tortskaffningsmedlen tillryggalägga den milsänga vägen till staden, Dyrehaven var emellertid icke dea enda plats, som denna dag lockade till sig Köpeahawmns befolkning. Framför rådhuset musicerade kl. 4—6 e. m. Balduin Dabls kår för en talrik åhöraremassa, och en ännu större menniskomängd var på aftonen samlad i Fredriksbergs Have, hvarest på kommunens bekostnad mu-ik exeqverades af trenne orkestrar vexelvis samt ett s orartadt fyrverkeri albrändes. Tivoli som dagen till ära ihladt sig en särskild Grundlovs-pregel, prunkade i all sin glans och hade att tägna sig af ej mindre än 12,000 besökare. I Lyngby, i Köpenhamns närmaste omgifning, högtidlighölls ätven dagen med ungefär samma ceremoniel om också i mindre storartade former än i Dyrehaven. Den mest bekan e talaren härstädes var prof. Fredriksen. — I Raunstrups skog i granskapet af Nestved bade Oktoberföreningen, föreningen at stora och små bönder?, anordnat en särskild