Göteborgsposten – 1 juni 1870, sida 2

tänka på framtiden. Hr Courtois gaf en million i hemgift till sin dotter, och vid hans död skulle man erhålla en ännu större summa. Skulle han låta detta enda tillfälle gå sig ur händerna? Visserligen brydde han sig föga om Laurence, det var endast hemgiften som bestämde honom. Hau bedyrade att detta giftermål var en ren affär, ett köp, att han helt simpelt bytte ut sitt namn och sin titel mot penningar. Berthe hejdade honom midt i hans försäkringar med en föraktlig blick. — Spara er dessa lågheter, sade hon, ni älskar Laurence. Han ville protestera, han blef ond. — Nog, återtog Berthe. En anvan qvinna skulle göra er förebråelser, jag förklarar er helt enkelt, att giftermålet ej skall ega rum; jag vill det ej. Tro mig, afstå frivilligt derifrån, tvinga mig ej att handla. Hon gick och slog häftigt igen dörren efter sig, lemnande Hector ursinnig. — Så hon behandlar mig! sade han för sig sjelf. En drottning skulle ej tala på avnat sätt till en bonde som hon höjt upp till sig. Ah! hon ville ej att jag skulle gifta mig med Laurence... Men på samma gång som han återfick sin kallblodighet, uppstodo hos honom reflexioner som voro af den mest oroande beskaffenhet. (Forts.)