Göteborgsposten – 1 juni 1870, sida 2

dradt in en af Venezuelas vestliga provinser och orgaiserade derifrån i egen person upproret. Hn värfvade trupper, bestod med omvexlande lycka flera strider med regeringstruppernapch befann sig slutligen d. 23 April i spetsen ör några tusen man i Caracas omedelbara nihet. Redan d. 25 började han angreppet p staden, regeringstrupperna träng des tillbah och tvuvgos att koncentrera sig i medelpun:en af staden, der de uppkastade en mängdhoarrikader. D. 27:de anlände från La Guaira 200 man till regeringens understöd, men lefvo före sitt inträde i staden angripna af e betydande öfvermakt och skingrade, Då etta blef bekant, lemnade regeringens förvarare barrikaderna, och de gula (namnet påde upproriska, hvilkas motståndare deremot anagit den blåa fanan) satte sig i besittving f dessa såväl som hela den inre delen af stden, hvarmed striden afslutades, sedan den :ostat flera hundrade menniskolif. Nu befanns det, att såväl presidenten Ru perto Monags som alla hans ministrar redan dagen förut gömt sig undan samt lemnat trupperna utan l ledning och understöd. Allmän förbittrag rädde öfver den teghet, som onödigtvis föläng: striden och föranledt gagnlös blodsutgatelse. Hittills har man forgafves sökt efte presidenten och hans svit, men man tror, atthan dolt sig i sjelfva staden, och hoppas att tå tag i honom. Guzman Blancos trupper voro nu herrar öfver staden ich begingo ohyggliga våldsam heter, i det trängde in i husen, isynnerhet i sådana från hvilka man skjutit på dem, plundrade dens innehåll samt uppbröto och bestulo butikena, kortligen under några timmar rådde ett oangenämt till-tånd. Sedan des har La Guaira gifvit sig utan kamp, och frn Caracas skickas nya trupper till Victoria, Mlencia och Puerto Cabello, för att förmå de er ännu befiml ga garnisonerna till underkastese. Guzman Blanco har utropat sig sjelf tl president och gat för ett par dagar sedan sa så oväntadt afbrutne bal, der det hvimlade åf unitormer och sköna damer, under det poben hurrade åt de anländande balgästerna. Ej sannt, let är ju en romanunge in optima forma oct skulle vara ett tacksamt ämne för en Dumas eller Gerstäckers penna. Dock, vi ha ännu en pikant tilldragelse att berätta. len har dock mera karakteren af en saga, än af en historisk roman. Emellertid är det et faktum. År 1720 ick gretve Chåteau-Renault betallning om att eskortera den spanska indiska handelsflottan, om var på hem ard från Vera Cruz, då hollädska och engelska kr.gsskepp började förfölja dem. Chåteau -Renault önskade att löpa ir i en transk hamn, men den spanske amirala Don Manuel de V elasco vagrade envist deta. Då lopp flottan, som var lastad med 50 nillioner rdr sv. i guld och en mängd värderila kopmansvaror, in i Vigoviken. Den engdske och hoiländske amiralen beslöto att våge en strid. Spanjorerna kunde ha räddat sin skatt, genom att föra den i land, men det anns en lag, som förbjöd gallioter att loss: annorstades än i Cadiz, och bandelskammarer vägrade att afstå itrån detta privilegium. Saken hänsöts då till indiska rådet, men denna korporatön öfverlade just en dag för länge. Chåteaukenault och Don Manuel kastade upp nägn svaga försvarsverk i mynningen at hamnvixen, men de engelska skeppen bröto den bem, som var lagd tvärsöfver inloppet, och hertigen af Ormond stormade med sina soldate fastena. Spanjorerna uppbrände sina fartrg och skyndade i land, der de undsluppo förbijelse. Segrarne delade sig emellan några milioner, men flera millioner gingo till botten. Ofanuiga rikedomar i guld, siltver och dyrbira köpmansvaror försvunno under vågorna?, leter det. Länge ha dessa skatter spökat i Vigoboernas fantasi. De ha kunnat se tartygen på hafvets botten och det har vattnats dem i munnen af begå efter dessa en Mote Christos skatter. Men under hela det bourbon: ska väldet har igenting gjorts tör att fiska, upp dem. Bourbolerna tunno det beqvämare att pressa ur sia skatter ur solkets fickor, än att söka dem på hatsbottuen. Men drottning Isabella hade ej väl blifvit bortkörd med sin skatt, senno: Martori, törrän en spansk bankir, som länge varit bosatt i Paris, Pereire, inledde underhanclingar med regeringen i Madrid och fick wllåtelse att söka efter skatten, men med vilkor att han skulle lemna haltten af hvad har fann itrån sig. Man skred så fort som möjligt till verket, och efter niuon dagars sökande med stora dykarklockor pätraslades femton sallioter, liggande på eu djup af vägra hundrade for. Och då man huggit hål på ett af dem, -Almirante, lyckades man der frän uttaga siltverprydaader, plantsar och värdstulla vapen. Ötvergå vi efter denna diversion till dagens mera politiska hardelser, så ertara vi rmande teniernas irbrott i Canada ytterligare följande, hemtadt ur depescher från sir John Young, generalguvernoren i Canada: I i I I DD. 27 Maj kl 1 ft. m. En stark trupp : C Navet h Hora henal 4