Göteborgsposten – 31 maj 1870, sida 2

hos andra katolska nationer står den stora frågan om en grundlig rensning af kyrkan in capite et membris (i afseende på hufvudet och lemmarne), likasom i femtonde århundradet, ännu fortfarande på dagordningen, och under den politiska rörelse, som nu bemäktigar sig alla folk, vacklar äfven den religiösa marken under våra fötter. Och i detta kritiska ögonblick nedrifven j sjelfva de af våra förfäder vist uppförda skrankorna, krånken episkopatets myndighet, förneken de ekumeniska mötenas högsta domaremakt i kyrkliga ting, denna urgamla grundsats, och bringen ett för längesedan förolyckadt, af det sunda menniskoförständet enstämmigt förkastadt förslag om påfvens personliga ofelbarhet åter på tapeten såsom en ny dogm, hvilken verlden, j veten det nogsamt, aldrig skall antaga såsom lag. Men, m. h., hafven j då så föga behjertat historiens lärdomar om, huru farligt det är att införa sådana oberättigade nyhetsmakerier? Kardinalens improvisation skildras i öfrigt såsom glänsande, och särskilt framhålles den eldiga djerfhet, hvarmed tal. utbrast i följande kraftiga ordalag: Det påstås visserligen, att j sjelfva fast ron på, hvad j rören detta schema (om påtvens ofelbarhet) ansen vara eder djupaste ötvertygelse; men man kan väl ej vilja tilltro mig och de med mig liktänkande, att vi skulle högtidligen erkänna det för sannt och godt, som synes oss vara en ren orimlighet. Går det efter eder önskan, och det kan man väl tro, så skola schismatiska rörelser och affall från den romersk-katolska kyrkan icke uteblifva. Talaren har häri mycket rätt. De schismatiska rörelserna skola ej uteblifva, och särskilt i Österrike skall Hussitismens glöd ej dröja att åter flamma upp, för att der skapa ett nytt reformationsarbete, hvilket skall med snabb fart utbreda sig ötver de andra civiliserade katolska länderna. Ty kan väl någon klarsynt man i vårt, i demokratiens sekel gå in på att klafbinda sin fria tanke, sina handlingar under en den mest hopsnörande absolutism, af biskop Pie af Poitiers sålunda desinierad: Päfven är på denna jorden ötver allt, i henom är allt och för honom är allt; såsom han allena kan återlösa menniskoslägtet, så måste äfven hvar och en städse vara beredd att lefva och dö för honom? Det kan kallas att sätta påfven i Jesu ställe och att befalla menniskorna att falla ned och tillbedja. Den protestantiska verlden är i färd med att göra en demonstration, hvilken skall kunna innebära en storartad protest mot de katolska presternas sjelttagna myndighet. Inbjudning har nemligen utgått från Förenta Staterna om hällandet af ett protestantiskt möte mellan alla nationers kristna i Newyork under September månad; och har ett cirkulär ätven utfärdats, undertecknadt af Förenta Staternas president, vice president och statssekreterare, hvilket är af följande lydelse: Washington d. 10 Maj. Vi hafva fått underrättelse om det tillämnade allmänna mötet mellan framstående andliga, lärda professorer och andra från inoch utlandet, hvilket skall i nästkommande Septemher månad hållas i Newyork under den -Evangeliska Alliansens auspicier, och med stort intresse tillkännagifva vi våra sympatier för denna vigtiga församling af stora och goda män för dess afsedda ändamål samt uttala den förhoppning, att dess rådslag må tjena till att befrämja den borgerliga och religiösa friheten, friden och endrägten ibland menniskorna. Skulle kyrkomötet i Rom besluta den kristna mensklighetens klatbundenhet under påfvens ofelbara vilja och förvägras att tro på annat, än hvad han bjuder och befaller, afven om dess eget förnutt mottsätter sig detta, så skall de kristnas möte i Newyork, protesterande häremot, vindicera åt den menskliga forskningen dess rätt och gifva ny bekräftelse åt sanningen i Pauli sats: Pröfven allting och behållen det godt är. Härmed skall detta senare möte äfven vindicera andens frihet, hvaraf jemväl den politiska friheten måste följa. Sedan skall menskligheten tå tillfälle att uttala sig öfver de båda mötenas beslut, och att härvid det i Newyork hållna skall komma att få på sin sida den bildade verlden, derpå kan man väl icke gerna toifla. Emellertid stundar sålunda en tid af lif och rörelse på det religiösa området, hvilket bådar godt för utvecklingen till ljus och frihet af folkens religiösa medvetande. Ett annat kyrkomöte har nyligen hållits, hvilket mest närmar sig det i Rom, emedan äfven här ett slags påfve uppträdt — neml. De yttersta dagarnes heligas möte i Nya Tabernaklet i Saltsjöstaden, d. 6 Maj. Det bevistades af 8 å 9000 personer. Mormonötverstepresten Brigham Young höll härvid eit tal, hvari han bl. a, i likhet med hvad den romerska påfven gjort förut, predikade emot de qvinnliga moderna. I Guds verk är en evig vexling, sade han, och han ville ej bedja systrarne att kläda sig enformigt såsom qväkerskorna, men deras sätt att nu tölja moderna är dåraktigt och stridande mot Evangelli anda. För någon tid sedan voro deras klädningar 2AAAn;: 14822.29