Göteborgsposten – 31 maj 1870, sida 2

Då grefve de Tremorel talade med Jenny om ett uppgjordt giftermål, ljög han blott till hälften. Det var verkligen för honom fråga om ett giftermål, och om sakerna ej voro så långt framskridna som han behagat yttra, läto åtminstone de förberedande underhandlingarne förutse en hastig och gynnsam utgång. Iden hade kommit från Sauvresy, som mer än någonsin önskade fullborda sitt upprättelseverk. En afton något mer än en månad före ofvanbeskrifna uppträde hade han efter middagen fört Trmorel med sig i sitt kabinett. — Bevilja mig, sade han, en fjerdedels timmas uppmärksamhet och svara mig isynnerhet ej obetänksamt; det förslag som jag ämnar göra dig förtjenar ett allvarligt begrundande. — Godt; jag kan vara allvarsam då det är af nöden. — Låtom oss då börja med uppgörelsen af dina skulder. Den är ej ännu slutad, men tillräckligt långt framskriden för att man skall kunna förutsäga resultaterna. Jag har idag fått visshet om att det skall återstå dig tre eller fyrahundratusen francs. Aldrig hade Hector ens i sina mest optimistiska drömmar vågat hoppas på en sådan framgång. — Men jag skall ju då bli rik! utropade han gladt. — Rik, nej, men tillräckligt förmögen för att kunna lefva ett bekymmerslöst lif. Och nu tror jag att det sinnes ett medel för dig att återvinna den ställning du förlorat. — Ett medel! Hvilket? (Forts.)