Göteborgsposten – 30 maj 1870, sida 2

vi hade medvetande om värt stora mål; jag må väl säga med hårdhet, ätminstone med stränghet. Vi ba orubbligt haft vårt nationala mål för ögonen; vi ha hvarken sett till höger eller venster, för att undersöka, om vi icke trädde någon för nära i hans dyrbaraste öfvertygelse. Ur denna anda, m. h., ha vi hemtat vår kraft, vårt mod, vår förmåga att handla så som vi gjort. Så fort denna anda lemnar oss, så fort vi svika denna anda, så snart vi förneka den inför det tyska tolket och dess grannar, aflägga vi dermed vittnesbörd om, att den kraft, hvarmed vi för 3!(, år sedan började vårt verk på detta ställe, förlamats i partikularismens sand, i staternas och partiernas partikularism. Vi vilja ej vända oss ifrån den källa, ur hvilken vi hemtade berättigandet att vara hårda och att med jernbäl sönderkrossa allt, hvad som stod i vägen för den tyska nationens återupprättande i herrlighet och makt. En illustration till de stora statskomplexernas välsignelse och gagn för civilisationen! I Frankrike råder en viss förvirring. Regeringen har neml. upplöst Komitån för plebiscit 1870, fastän denna förklarat sig vilja förbli permanent och har begagnat såsom skäl härsor, att lagen ej tillåter några föreningar af denna art. Skulle derför denna regeringsvänliga komit få bestå, så skulle äfven demagogiska komiteer tå existera. Man drager häraf slutsatsen, att föreningsrätten strukits från ministören Olliviers program. Oss förefaller denna slutsats besynnerlig; alldenstund Öllivier ju endast tillämpat en bestående lag, hvilken måste ha gällande kraft, tills en annan lag stiftats. Äfven senaten är ursinnig och inom densamma har väckts förslag om, att man skulle protestera mot den skymf, som tillfogats senaten, derför att denna vid plebiscits öfverlemnande till kejsaren ej fick uttala sig. Den vreden torde Ollivier dock lätt kunna bära. Plebiscit var ju folkets svar på kejsarens förtrågan, hvilket svar folkets representanter derför äfven borde frambära. Senaten, såsom vald af kejsaren, är ej något ombud för folket. Betydelsefullare för Ollivier är den framgång, Picard rönt i att bilda en partigrupp den konstitutionela venstern, hvilken trädt i opposition mot ministeren Ollivier och otvifvelaktigt skall begagna hvarje den minsta förseelse as denna, för att undergräfva den och tillvälla sig makten. Picard vill drifva kejsardömet kraftigare än Ollivier in på reformernas väg. Hertiginnan af Montebello, kejsarinnans hedersdame, har efter en längre sjukdom aflidit. Emile Augier, den bekante dramaturgen skall bli senator. Laboulaye har varit föremål för en demonstration af studentet, derför att han uttalat sig för ja-röstning vid plebiscit, och har förhindrats af dem från att hålla en beramad föreläsning. I England har utgifvaren af qvickhetstidningen Punch, Mark Lemon afidit, 61 år gammal. Han började sin skriftställarebana med smärre dramatiska alster, skref derefter för en del tidskrifter och utgaf åtkilliga berättelser, bl. a. Leighton Hall. Men sitt egentliga rykte grundade ban såsom medarbetare i Punch, hvilken han stiftade i förening med Douglas Jerrold, Thackeray, Mayhew, Gilbert å Beckett och den store humoristen bland tecknare, Leech, efter Mayhews afgång öfvertog han högsta ledningen af qvickhetsbladet. Den officiela tidningen i Honolulu meddelar verlden den vigtiga underrättelsen, att H. M:t konungen i Molskoi glädjer sig åt förträfflig helsa och egenhändigt påtryckt kalfvarne i sina stora boskapshjordar brännmärket. 2Ö2 A