Göteborgsposten – 30 maj 1870, sida 1

gagnade att utfärda obligationer med lägre ränta och medgifva kapitalrabatt. Att sådana lån blifva dyra har erfarenheten ådagalagt. Jag förmodar emellertid att fullmäktige icke gerna kunna undgå att till omprötning upptaga frih. Gripenstedts förslag till ett nytt låneystem, som han benämnde serie-lån, dervid räntan bestämdes till 5 74, men obligationerna utställdes att infrias å vissa bestämda tider, hvarigenom dels ingen utlottning och dels in gen kapitalrabatt komme ifråga. Mot detta upplåningssystem har jag egentligen endast hört anmärkning göras af några personer som drifva affärer med obligationer, hvilka strängt hålla på kapitalrabatten. På tal om lånetransaktioner, så kan jag ej undgå omnämna ett förhållande, som skulle förefalla nästan otroligt, om ej detsammas verklighet är fullt konstaterad. Stockholms stad har genom sina fullmäktige upptagit åt skilliga amorteringslån, afsedda för olika ändamål. Räntan å dessa lån är 5 4 öfverhufvudtaget. De särskilda nämnderna, som eysselsätta sig med olika förvaltningsgrenar, disponera hvardera öfver ganska betydliga penningeanslag och hafva följaktligen betydliga summor till sin disposition. Om nu de för de löpande utgifterna icke erforderliga medlen insattes i riksbanken på upp-och afskrif ningsräkning, så erhölles en ganska obetyd lig ränta; derföre utlånas dessa medel af de resp. nämnderna mot obligationer såsom hypotek och 4 94, ränta. Nen nu lärer vara förhållandet att såsom hypotek mottagas äfven stadens egna 5-procents-obligationer. Det anmärkningsvärda härvid är dock, att staden upplånar medel å 5 92,, men utlånar af sam ma medel till 4 . Om detta kan vara ett förståndigt förfarande, är väl tvitvel underkastadt. I går troddes allmänt, att ministerkrise: var öfvervunnen, och man gladde sig deråt, ty huru pikant det än kan vara att tale om en sådan kris, eller att observera när någor i uniform och trekantig hatt eller i svarta kläder, hvit halsduk och glachandskar — alla naturligtvis med en högtidlig min — sty: kosan upp till slottet, eller när man observerar riksdagsmän som borde vara hemresta fortfarande vandra här allvarliga och dystra — ja huru pikant allt det der än är, så är det dock mer än betänkligt när man går här och är oviss om huruvida en ministerkris existerar, eller är bilagd. Men i går afton spridde sig återigen ryktet att rekonstruktionen stött på grund, att krisen fortfor, och att konungen för att andas en friskare luft förklarat sig skola i morgon gora en rutsch till — Bäckaskog, för att om Måndags afton hit äterkomma. Således om Tisdag skall knuten lösas, törr låter det sig icke göra; men då? Ja de: lärer bero på omständigheterna. Stackars karl den der Wiesbadensiske tenorsängaren Bodo Borchers, som hitkom fö att siunga på k. teatern, som fick en äkta nordisk katharr, som lärde sig lite svenska under heshetsperioden, som sjöng ganska bra i Joseph i Egypten, men fick återigen på natten sin i norden förvärfvade heshet, och reste så åter till sitt land igen. Jag tycker huru vänligt han skall bedöma vårt klimat och tocke der! Göran.