Göteborgsposten – 30 maj 1870, sida 1

fann hennes skönhet alltför bildlik. Hen sökte ofullkomligheter, men fann inga och blef nästan förskräckt öfver detta vackra orörliga ansigte, dessa klara ögon. Kanhända var det af ren instinkt som han, den svage, vacklande obeslutsamme mannen fruktade en energisk, beslutsam natur, begäfvad med en oblidkelig djerfhet. Emellertid vande han sig småningom att tillbringa en del af eftermiddagarne hos Berthe, under det Sauvresy var upptagen af sina göromål. Han hade snart märkt det nöje hon fann i att höra honom och tillfölje deraf bedömde han henne såsom en mycket intelligent qvinna, som var sin man betydligt öfverlägsen. Sjelf var han ej qvick, men under årens lopp hade han samlat ett outtömligt förråd af anekdoter och historier. Han hade sett så mycket, träffat tillsammans med så många menniskor, att han var intressant som en krönika. Ingen kände bättre än han hela Paris. Alla personer, som af en eller annan anledning voro bekanta, alla notabiliteter kände han och om något mycket skandalöst förtal cirkulerat om dem hade han hört det och behållit det i minnet. Skådespelerskornas och de beryktade demi-mondedamernas biografi var ingen hemlighet för honom. Han visste på siffran dessa damers skulder eller besparingar. Vidare funnos perioder ur hans lif, som han omtalade med den från lifvets förvillelser omvände rougens tillgjorda ruelse, men i det han på samma gång alltid gaf sig sjelf en öfverlägsen roll. Han omtalade sina spelnätter, sina dueller, sina super och tillochmed sina kärleksäfventyr. Han blygdes ej