Göteborgsposten – 28 maj 1870, sida 2

lienarnes och spanjorernas bifall var entusiastiskt. Vi sicilianare, sade en biskop, ha ett alldeles särskilt skäl att tro på alla påfvars ofelbarhot. Petrus predikade som bekant på vår ö, der det redan förut fanns ett antal kristna. Då han nu förklarade sig vara ofelbar, funno de kristna, åt hvilka denna trosartikel ännu ej meddelats, saken vara märklig. Men tör att få den klar, skickade de en deputation till Jungfru Maria med förfrågan, huruvida hon hört omtalas Petri ofelbarhet. Hon svarade, att hon nogsamt erinrade sig ha varit tillstädes, då hennes son förlänade Petrus denna särskilda företrädesrätt. Tillfredsställda af detta vittnesintyg, ha siciliarne sedan dess i sitt hjerta bevarat tron på ofelbarheten. Detta har verkligen uttalate i Aulan d 14 Maj 1870!! D. 16:de for päfven till kyrkan Santa Maria degli Angeli, för att utdela priserna å utställningen. En hymn till påfvens lof sjöngs af 300 dilettanti. Det var första gången lotsång till påfven sjungits i en kyrka, fastän hans pris ofta uttalats derstädes. Man anmärkte, att den h. sadren anticiperade sin förgudning genom att emottaga gudomliga hedersbetygelser, innan hans ofelbarhet ännu blifvit utropad. Efter det lotsängen tystnat, framträdde kardinal Berardi till tronens första trappsteg och ötverlemnade en adress, i hvilken päfven helsades med ytterligare artighetsbetygelser. Hvilka tacksamma ämnen för alla verldens Söndagsnissar! Sönerna af det gamla England ha i år en förbåld otur, till hvilken väl sydevropåernas öfvertygelse, utbredd som en fabel, att avarje engelsman är en Kresus, är till någon del orsaken. Så telegraferas det nu trån Madrid, att fyra engelsmän blifvit vid Gibraltar tagna till långa af röfvare. Ny anledning till depeschvexlingar, att äfven Spanien skall likasom Grekland upprätthålla ordning och skydda den personliga säkerheten inom sina gränser. Hvad röfrarne i Grekland beträffar, har den upprörda stämningen i England ännu icke hunnit lägga sig, utan idisslar pressen allt fortfarande med hätskhet detta ämne. Från sjelfva Athen skrefs under d. 14 Maj bl. a. följande rörande denna sak: Af ransakningen med de tillfångatagna öfvarena framgår att dessa i början alls icke tänkte på att döda fångarne, att de tvärtom ville bevara sitt byte, för att derigenom kunna få penningar och amnesti. Äfven rörande amnestien voro meningarne delade bland röfvarena; åtminstone förklarade de häktade af dessa, att de skulle varit belåtna med blotta penvinsärne. men att de båda anförarne päyrkade amnesti: Vi hålla i våra händer trenne konungariken, sade en af anförarne, och skola helt visst äfven få amnestien. Först då de fingo veta att militären var i antågande emot dem, beslöto de att döda de olyckliga fångarne. Den unge engelsmannen Vyner var dock nära de förföljande soldaterna, af hvilka venne från Joniska öarne tillropade honom på engelska, att han ej akulle förlora modet, då en af de flyende röfvarena afsköt sin pistol på den olycklige ynglingen, som träffades i jertat och sjönk ögonblickligen död till marsen. Röfvarena upphunnos derefter af soldaterna och höggos bokstafligen i stycken. Tolf bönder från trakten kring Marathon ha häksats, hvilka stått i förbindelse med röfvarbandet. Förhöret med dem skall helt säkert komma att kasta mycket ljus öfver hela denna sorgliga historia. I Frankrikes lagstiftande församling dar presslagen diskuterats. Ett ändringstörslag af Picard (af venstern) hvilket föreslår, att vid processer för förtal och kränkningar det icke allenast såsom hittills må vara enamt statens embetsmän tillåtet, utan äfven sådana enskilda personer, som använd.s i statens tjenst, att få örebringa bevisning, föranledde en egendomlig episod. Den yttersta högern röstade neml. vid detta tillfälle med venstern, och då vid den första omröstningen reultatet blef tvetydigt, hände det tör första gången sedan 1852, att de deputerade måste bestiga tribunen, för att afgifva sina röster. Ändringsförslaget blef ej antaget, men majoriteten var ej större än 100 röster mot en minoritet af 97. Regeringen har inom lagstiftande kåren föreslagit, att senatorernas aflöning skali för ramtiden nedsättas från 30,000 till 15,000 francs. Regeringen tänker äfven inlemna ett lagförslag, som helt och hållet upphäfver tidningsstämpeln, men deremot höjer postarvodet med 2 centimer. Constitutionel utlofvar i sin följetong ett hittills okändt, efterlemnadt verk af Lamartine: Le Manuscrit de ma måre A