Göteborgsposten – 28 maj 1870, sida 2

Från Utlandet. Den politiska nyhetsmarknaden är synnerligt flau. Det för ögonblicket mest intressanta är händelsernas gång å kyrkomötet i Rom, ehuru den hemlighetsfullhet, hvari man der söker att hölja sig, icke tillåter allmänheten i detalj följa alit det pikan a, allt det anekdotiska, som der bjudes. Dock skrifves det derifrån under d. 19 d:s: Redan ligger en blytung hetta hela dagen öfver Rom; gatorna äro vid middagstiden alldeles öde, främlingarne ha dragit mot norden, och endast mötets fäder ha tramför sig den angenäma utsigten att i det sannolikt ej synnerligen svala mötesrummet eller aulan nödgas aftöra etthundrade eller flera tal öfver ett tema, rörande hvilket enhvar, hurudan hans ötvertygelse än är, befinner sig på det klara. I går ha fyra talare haft ordet, bland dem vauscher och Schwarzenberg, och i vederlag har ett tio gånger större antal låtit inskrifva sig såsom talare, hvilket med de redan antecknade femtio gör inalles nittio. Sammanträdena torde väl under sådana förhållanden komma att inkallas i nästan oafbruten följd, och det är ej lätt att se, om det verkligen skall kunna bli slut på saken före Petrioch Paulidagen. D. 14:de började förhandlingarne om ofelbarhetsdogmen. Biskop Pie af Poitiers föredrog med synbar sjelfbelåtenhet, såsom deputatonens föredragande, ett alldeles nytt bevisningsskäl. Päfven måste, sade han, vara ofelbar, emedan Petrus — blifvit korsfäst med hufvudet nedåt. Då bar hufvudet hela kroppens börda. Så bär påfven såsom hutvudet hela kyrkan. Men nu är den ofelbar, som bär, och ej den, som bäres, alltså o. s. v. Ita