Göteborgsposten – 28 maj 1870, sida 1

singfors. Måtte Friskyttens och Oberonsoförgåtlige tonsättare i sin himmel icke ta illa upp det besynnerliga appendix, man fogat till hans odödliga namn! Utställningen af kreatur och mejeriprodukter sistl. Onsdag var både till qvantitet och qvalitet den utmärktaste som någonsin förut här varit anordnad. Den bevisade icke allenast den höjd, hvartill ladugårdsskötseln i vårt land lotvar att stiga, utan äfven att — en rymligare lokal för utställningarne måste anskaffas. Men när man såg de präktiga slagtdjuren, det aptitliga smöret, de läckra ostarne, det ypperliga salta köttet måste man dock beklaga att så godt som alltsammans går våra munnar förbi, ty det är visst, att icke hamna mänga af dessa läckerheter, enkannerligen köttet, på våra restaurationer åtminstone! Vid utställningen förekom äfven en oxmed tre horn. Åh! kors det var märkvär digt, utbrast en åskådare. — IIVilket? sporde en närstående med skalken i ögonvrån. — Så många horn! — Nå ja, än seen då det är en enkling, som nyss gift om sig! mumlade interlokutören med ett bekant citat trån Siraudin.