Göteborgsposten – 27 maj 1870, sida 2

stället röstades öfver ändringsförslagen och öfver hela texten på en och samma dag, så att många biskopar — bland andra Darboy, Kenrick — voro frånvarande och antalet af de med Non placet röstande tillsammans med dem, som afgåfvo ett vilkorligt placet, ej uppgick till fullt 100. Denna omröstning af d. 4 Maj var likväl först provisorisk, den definitiva skulle ega rum Fredagen d. 13 Maj, men den utsatta definitiva omröstningen blet ej företagen. Curian erfor, att den tyska och den franska oppositionen skulle i massa rösta mot förslaget. Hon vågade derför ej utmana en ny omröstning. Man lät det sålunda förbli vid resultatet af d. 4 Maj och tröstade sig med hoppet, att minoriteten skulle före nästa sammanträde vara splittrad af en ännu vigtigare fråga... I dag har en förklaring, undertecknad af 77 kyrkofäder, aflemnats till mötets president, i hvilken protesteras mycket skarpt mot den omvändning af den fastställda dagordningen, som blifvit för ofelbarhetens skull utförd. Deri stå de skarpa orden: att man väl vet, det intet svar är att förvänta, men att man ej vill låta något tvifvel om mötets frihet uppstå och icke vill göra biskoparne löjliga ioför all verldeu. Senare Post. Det tyckes nästan som att händelser af vigt förberedas på den spanska halfön. Den i Portugal försiggångna revolten har isynnerhet betydelse, derför att marskalk Saldanha skall hafva beslutat att genomdrifva titulärkonungen af Portugal Dom Fernandos emottagande af spanska kronan, hvarefter Spanien och Portugal senare skulle förenas under hans son, konung Luis af Portugal. I öfverensstämmelse härmed skrives från Wien till Köln. Leit.: Underrättelsen om palatsrevolutionen i Lissabon skulle bli af ett helt egendomligt intresse, om det bekräftade sig, hvad man här hör berättas från väl underrättadt håll, neml. att en spansk flotta väntas utanför Lissabon. Det skulle då vara klart, att Saldanhas uppror står i förbindelse med propagandan för den iberiska unionen. Ett telegram från Madrid bekräftar verkligen, att en spansk flotta begifvit sig till Lissabon. En interpellation härom har redan gjorts inom cortes, der regeringen likväl ej ville inlåta sig på att lemna några upplysningar. En senare uppgift från Lissabon omnämner, att Saldanha mottagit utrikesministers-portföljen, hvilket ökar sannolikheten af att man nu förbereder en iberisk union — den enda verkligt förståndiga lösning at det problem, revolutionen lemnat efter sig. I Tisdags firades i Hamburg, Libeck och de andra nordtyska städer, som tillhörde Hansaförbundet, en fest till minne af den sjelfständighet, som detta lyckats i Stralsundsfreden tillkämpa sig gentemot Danmark under Waldemar Atterdag. Samtidigt har utkommit första bandet af ett äfven för Nordens bistoria betydelsefullt verk, neml. en samling af de berättelser som Hansedagens deputerade insändt till sina hemmavarande myndigheter. Historiska Föreningen i Hamburg har med anledning af dagen äfven beslutat utfästa ett pris för en ny ÅHansans Historia tills freden i Stralsund. Nordtyska riksdagen, som i fjor förkastade dödsstraffet, har nu ändrat detta sitt beslut och gått in på, att detsamma åter upptages i strafflagen. Denna omsadling härleder sig naturligen deraf, att v. Bismarck uttalat sig för dödsstraffet. Riksdagens förhandlingar väntas skola bli afslutade i morgon. Äfven Bayerns dep. kammare har beslutat dödsstraffets bibehållande. Från Amerika ingå till England oangenäma underrättelser om feniernas stämplingar derstädes. I S:t Paul skall ett band ha samlats, för att stöta till de upproriska vid Red River. Man arbetar ifrigt på fenierarmeenskoneentrering, hvilken skall utgöra ända till 30,000 man.