Göteborgsposten – 27 maj 1870, sida 2

stund blott ha ett mål: att kring denna författning, som landet så nyss sanktionerat, åter förena de aktningsvärda männen ur alla partier, att stärka säkerhetskänslan, lugna lidelserna, skydda de sociala intressena för de falska lärornas smitta och att med alla insigtfullas tillhjelp söka utfinna medlen till bevarandet af Frankrikes storhet och välgång, att öfverallt utbreda undervisningen, att förenkla förvaltningens gång, att förflytta verksamheten ur medelpunkten, der den förefinnes i öfver mått, till de yttre lederna, der den saknas, att i våra minnesmärken liknande lagböcker införa förbättringar, till hvilka tiden berättigar, att öka produktionen och rikedomen, att befrämja jordbruket och utvecklingen af de allmänna arbetena, slutligen att rikta våra ansträngningar på det städse lösta och städse ånyo uppväxande problemet: att på bästa sättet fördela de på de skattdragande hvilande bördorna. Detta är vårt program. I det vi förverkliga detsamma, skall vår nation genom den fria utvecklingen af sina krafter föra civilisationens framsteg allt högre ochåhögre. Jag tackar Eder, mina herrar, för det bistånd, I vid detta vigtiga tillfälle gifvit mig. De jakande rösterna, som bekräfta dem från 1848, 1851 och 1852, stärka äfven Eder befogenhet och gifva Eder såväl som mig ny kraft att arbeta på landets väl. Vi kunna i dag mer än någonsin utan fruktan se framtiden i ögat. Hvem skulle väl kunna motsätta sig en regerings framåtskridande, hvilken grundats af ett stort folk midt under politiskt virrvarr och hvilken det i fredens och frihetens sköte befästar? Detta kejsarens tal har obestridligen en viss Schwung och är genomandadt af goda afsigter för framtiden, åt hvilka litet hvar kan uppriktigt önska framgång. Slutstrofen är eit kraftigt varningsrop till de såväl inre som yttre fiender, som skulle vilja göra franska regeringen något afbräck. Öfverlemnandet af plebiscit försiggick med stor högtidlighet i Louvren, dit kejsaren, kejsarinnan och den kejserlige prinsen anlände kl. 1. Kejsaren blef vid sin ankomst helsad med starka bifallsrop, hvilka först upphörde, då han tagit plats på tronen. Då kamrarne öppnas, har kejsarinnan vanligen sin plats i ett galleri på högra sidan om tronen; vid detta tillfälle tog hon plats på sjeltva tronestraden vid kejsarens sida. Till höger om kejsaren befunno sig den kejserlige prinsen och prins Napoleon, på kejsarinnans venstra sida prinsessorna Napoleon, Murat och Mathilde. Genom denna anordning, säger Patrie, framträdde plebiscits dynastiska karakter på ett i ögonen sallande sätt. Bakom tronen befunno sig kejsardömets dignitärer och ministrarne; framför densamma hade senaten, statsrådet och lagstiftande kåren sina platser. Den diplomatiska kåren var talrikt representerad. Kejsarens tal blef i Paris mycket hastigt bekant, emedan det ej allenast genast anslogs å alla gathörn, utan äfven offentliggjordes af nästan alla tidningar i extra blad. Sjelfva de tyska tidningarne prisa talet, hvars moderation de isynnerhet finna berömvärd. De äro ingalunda vana vid moderation hos sina makthafvande, och Bismarck har ännu aldrig uttryckt sig i så hofsamma oeh försonliga ordalag som Napoleon III, med 7 millioner bakom sig. Inom oppositionens kretsar i Frankrike råder stor förstämning. Man är förtretad på Ollivier, derför att han synbarligen drager ut på tiden med reformerna i pressangelägenheter. Eugene Pelletan har i kammaren gifvit uttryck åt denna förargelse, i det han klagade öfver den processorgie, som man ej längre kan med lugn åse. Pelletan begärde tör pressen snarast möjligt domare, som äfven döma, och ej blott domare, som endast fälla. Ollivier reste sig nu från ministerbänken och ropade: vill ordningen! till ordningen! Presidenten Schneider nöjde sig likväl med att ställa några varningens ord till Pelletan. Sammanträdet blef kort derefter upplöst. Justitieministern reste sig sedan ban ötverlagt med sina minister-kolleger, och begaf sig till foten af den trappa, som leder till presidentstolen. Han måste vänta der temligen länge, emedan hr Schneider hade några underskrifter att teckna. Slutligen steg denne ned och tilltalades af Ollivier med töljande ord: Edert beteende, hr president, är omöjligt! Ni låter ostraffadt skymfa domaremakten, Ni hade bort kalla hr Pelletan till ordningen. Schneider svarade med en värdighet, som onekligen innebar något för Ollivier förödmjukande: Vet, hr minister, att jag ej behöfver emottaga befallningar at någon, ej ens af kejsaren. Härpå gick han kallt sin väg. Frågan om staden Paris lån skall redan i denna vecka komma under diskussion. Den högsta domstol, som skall döma i sammansvärjningssaken, skall icke sammanträda i staden Tours, utan i Blois, i departem. Loire Cher vid Loireflodea. Denna stad, som räknar inemot 20,000 innevånare, erbjuder lämpligare lokaliteter för en så omfattande rättegång, än Tours. Blois har ett gammalt slott, bvilket f. n. begagnas till kasern, men nu skall ombildas till säte för domstolen. Man antager, att processen skall börja i medlet af Juni. Bland de serast (d. 19 d:s) häktade deltagarne i sammansvärjuingen nämnes en person vid namn Grenier, hvilken skall vara den egentlige uppfinnaren af de spränghamhar gam nStyeffad-s amegelhart efter Beau