Göteborgsposten – 21 maj 1870, sida 2

harhet, så att den kan vara tullständigt afevv SdKCTHA Stå UCIL allorlunda. Det bekrattar sig neml., att det första mot de upproriska utskickade kompaniet, hvilket uppbröt från Catanzaro till Filadelfia, alldeles försvunnit, så att endast tvenne fall nu äro möjliga, antingen att det helt och hållet upprifvits af de upproriska, eller ock att det broderligt öfvergått till dessa. Det medgitves nu äfven, att en friskara, som först skulie utgöras af. blott 300 man, nu har åtminstone 1000 man. General Marciandi skall icke ha funnit det rådligt att lemna Catanzaro, emedan han befarade, att friskaran skulle bemäktiga sig staden. De upproriska erhålla alla dagar förstärkningar i penningar och folk; de anföras af energiska patrioter. Foglia är en i Calabrien allmänt ansedd man. Ilan deltog år 1859 i sammansvärjningen mot bourbonerna, kämpade med Garibaldi 1860, undertryckte 1861 en reaktionär rörelse i Cotrone. Derpå blef han direktör och professor vid gymnasiet i Nicotera, upprättade af egna medel en undervisningsanstalt och blef allmänt omtyckt. Den andre anföraren vid namn Piccoli, är en af Garihaldis tusende. I Söndags och Måndags (åtta dagar) uppbröto många unga män från Livorno, från Tites di Cecina och Massa Marittima, samt togo kosan till bergen. De äro beväpnade och ha föredragit att förbli i sina borgerliga kläder, emedan de röda Garibaldiskjortorna förråda dem för lätt för fienden. Från Massa Marittima ha 40 man ryckt ut i umform och försedda med nationalgardets gevär. Derjemte ha 50 till 60 tullvaktare, hvilka hade sig ålagdt att bevaka kusten vid Livorno, öfvergått med sina vapen och sin packning till de upproriska. Alla dessa friskaror bära den republikanska fanan. Regeringen har genom dessa underrättelser bragts i outsäglig bestörtning. Hela pressen erkänner ställningens ofantliga vigt. Florens, d. 14 Maj: I Volterra ha visat sig friskaror, bland dem unga Livornesare, romerska emigranter och tullvaktare. Äfven här ha gjorts försök till organiserande af triskaror. Neapel, d. 14 Maj: De upproriska hota kusten vid Squillace; vid Filadelfia ha trupperna lidit ej obetydliga förluster. I Abruzzerna visa sig nya skaror. De permitterade officerarne ha fått befalining om att inställa sig vid sina regementen inom tre dagar. Det är ej godt att säga, hvad härat skall bli. De upproriska synas dock vilja slå ett afgörande slag och visa sig lika oböjliga som påfven och jesuiteranhanget i Rom. Det berättas derifrån, att man nu vill påskynda diskussionen om den af oss i går meddelade konstitutionen om kyrkans och påtvens ofelslutad inom denna månads utgång. En del biskopar ha redan afgifvit en adress till påfven, hvari de tacka honom, dersör att han beslutat inom kort bringa otelbarhetssaken till afgörande. Andra medlemmar af kyrkomötet ha låtit förfärdiga ett album, hvilket innehåller namnen på talrika kardinaler, patriarker, erkebiskopar, ordensgeneraler och andra pre: later samt autografiska bidrag från hvar och en, hvarjemte de beslutat att d. 24 Juni fira en högtidlig messa till tack för den lyckliga utgången af kyrkomötets rådslag angående ofelbarhetsdogmen. Gå vi från den italienska till den grekiska halfön, så finna vi der allt uppoch nedvändt efter de olyckliga mordtilldragelserna vid Marathon. Djupast af alla känner sig konung Georg smärtsamt berörd. Han har inställt sina promenader, besöker ej mera sin vackra trädgård, sofver föga, vill ej se någon, har ingen appetit och känner sig så svag, att hans läkare tillrådt honom en resa, hvilken han likväl icke vill företaga. Detta är ej heller underligt, ty den brutalitet, hvarmed England far fram, måste såra den unge konungen, isynnerhet som denne känner sig vanmäklg. -Times för d. 16:de fordrar, att den grekiska författningen skall suspenderas och att man, i stället för ministren och nationalförsamlingen, skall insätta ett mindre råd af några få ärliga män, om det finnes sådana i Grekland-, hvilka skola bland sig upptaga en eller två främlingar. Detta råd skall regera Grekland med stark hand:, dess styrelse skall först då upphöra, när skyddsmakterna finna det passande och lämpligt, d. v. 8. när det finnes ordentliga vägar öfverallt i landet, vär lagen åtlydes öfverallt och när intet spår mera sflnnes qvar af rösverir. Det år bra stytva fordringar. Ministerskiftet i Frankrike väcker ej någon synnerlig uppmärksamhet derstädes. Om den nye undervisuingsministern Mge upplyses, att han ar född i Riorn 1817, biet advokat i Clermont-Ferrand 1845, maire 1862 och deputerad för Puy-du-Dome 1863. Han gäller för att vara ven älskvärd karakter. — Plichon, den nye arbetsministern, var redan under juliregermgen deputerad, skickades år 1857 at Nord-departementet i kammaren och blef återvald 1863. Plichon uppträdde vid debatten öfver romerska trågan såsom ifrig förfäktare af påfvens verldsliga makt. lan och Måge tillhörde båda de 116, som undertecknat den bekanta Ollivierska interpellationen, hvilken störtade ministeren Rouher. Plichon har för öfrigt blott en arm. Saint Marc Girardin, Prevost-Paradol, Emile de Girardin, Laboulaye och Fiavigny Å D