Göteborgsposten – 18 maj 1870, sida 2

4 ankomst, att han var rik och ogift och att . han hade för afsigt att, om han blef vald, hemföra såsom maka en al traktens sköna. Följden häraf var, att han vann en lysande i seger. Nu fick han visserligen tillträde till Underhuset, men glömde att hålla sitt allmänna äktenskapslöfte, och då de nästa allmänna valen utskrefvos, föll han på ett lika lysande sätt igenom, som han förut segrat. i De talare, som uppträdde efter Bouverie, hade ingenting anmärkningsvärdt att antöra. Till slut reste sig premierministern Gladstone, som tycktes vara af ungefär lika mening med Bouverie. Han trodde icke någon nödvändighet föreligga att rubba de gamla gränsstenarne inom menniskoslägtet. Äfven han sporde, om qvinnorna äro lika så förmögna som männen att utöfva valrätten, om denna verksamhet är lika passande för dem, hvad skäl ha vi då att vägra gifta qvinnor det, som vi annars vid gemensam egendom eller näring erkänna, och att icka gifva den gifta qvinnan rösträtt såväl som hennes man på grundvalen af den gemensamma egendomen? Efter det Jacob Bright ännu en gång försvarat sitt förslag, egde omröstningen rum fram mot kl. 2 på morgonen d. 13 Maj, då frågan om qvinnans rösträtt vid parlamentsval fick dödsstöten för detta år och äfven hela det nuvarande parlamentets lifstid. Det vill synas, som att Gladstones inflytande föranledt den något egendomliga omsvängningen. Då frågan förehades vid andra läsningen, uppträdde rörande densamma ingen af regeringens medlemmar. Att frågan dock skulle vara dermed fallen för alltid, kan väl ingen gerna tro, som ser, huru denna rörelse för vinnande af qvinnans likställighet med mannen mer och mer utbreder sig. Må derför vredenes böljor vid Sundet lägga sig; i morgon är det atter Dag!. I London har den nya byggnaden för dervarande universitet blitvit at drottningen högtidligt öppnad. Underhuset har i andra läsningen antagit ett förslag om förbud mot försäljandet af presterliga befattningar. På en interpellation af general Forster i Englands underhus d. 13 d:s förklarade understatssekreteraren Otway: Jag har i tidningarne läst en annons om ett möte, som skulle hållas Söndagen d. 15 d:s i Hydepark med anledning af den oriktiga berättelsen om, att franska regeringen skulle hatva begärt utlemnandet af Gustave Flourens. Jag begagnar detta tillfälle att förklara, det lord Clarendon hvarken officielt eller förtroligt, hvarken direkte eller indirekte mottagit något meddelande eller någon uppmaning ang. Flourens eller någon annan flykting. Jag hoppas derför, att mötet ej skall ega rum; skulle det likväl komma att hållas, skall det bli sörjdt tör, att den allmänna ordningen icke blir störd-. Times för d. 13 säger, att ett dylikt möte är i hög grad opassande just i det ögonblick, då man i Frankrike börjar undersökningen mot de sammansvurna och uppmanar alla välsinnade engelsmän att hålla sig borta från Hydepark. I sjelfva Paris har det under de sista aftnarne i förra veckan rådt fullkomligt lugn i det annars så oroliga Templeqvarteret. Här och der samlades visserligen klungor, men de skildes åt på polisens och militärens uppmaning. Antalet häktade, som förts till Conciergeriet, uppskattas till 500, af hvilka dock åtskilliga redan blifvit försatta på fri fot. I de radikala tidningarne uppmanas rörelsepartiet att hålla sig lugnt och spara sina krafter till d. 10 Aug, den dag då Rochefort slipper ut ur fängelset. Den första delen af ministerskiftet har gått för sig. Till utrikesminister har utsetts hertig de Gramont, hittills Frankrikes sändebud i Wien. Till minister för de allmänna arbetena har utsets hr Plichon, tillhörig den dynastien tillgifna delen at venstra centerns parti. Såsom undervisningsminister skall Laboulaye verkligen ha srordats af Ollivier, ehuru kejsaren motsatt sig det, kanske med tanke på Kung Pudel, denna blodiga satir öfver den franska centralisationen. Att Måge utsetts, vittnar väl om, att man föredragit ett val i parlamentarisk riktning. — Hvad Gramont beträffar, så vet man, att han är en ganska varm vän af ett österrikiskt-franskt förbund. Han hade gjort sig mycket omtyckt i Wien, hvarest man värderar ett godt humör, och på sådant låter hertigen det sällan fattas. Så berättade man under förlidet år i salongerna en ganska karakteristisk anekdot. Hr de Grammont anmärkte skämtande till förste legationssekreteraren för en liten stat: Ser ni det der facket i mitt skrifbord? Deri ligger fördraget om en offoch defensiv allians mellan Österrike och Frankrike. Den sålunda i en stor hemlighet plötsligt invigde skyndade att derom genast rapportera till sin chet, hvilken åter genast skref derom till sitt kabinett. ! Den lilla statens regering gjorde sig naturligtvis till ötver denna nyhet samt angaf valliansen genast i London och tropigen äfven annorstädes. Nu kom det till allvarsamma reklamationer, hvilka småningom ledde tillbaka till den olyckliga orsaken till den oroande underrättelsen. Den lilla maktens något , ,