Göteborgsposten – 16 maj 1870, sida 2

— På min ära! det återstår mig trehundrafyrtio francs, det är mycket mer än jag behöfver; också skall jag innan jag går gifra tio louisdorer till dina domestiker, de ha betjenat mig väl, — Och hvad skall du sedan göra? — Hör på, min lilla Jenny, sade han, jag är hvarken en dåre eller ett barn. Tror du att då jag ruinerade mig med vett och vilja jag ej på förhand beslutat hvad jag sedan skulle göra? Det är längesedan jag fattade det beslut som jag nu skall bringa till verkställighet. — Krilket beslut? — Det enda som är ufförbart för en man i min ställning ... Han kastade sig tillbaka i stolen, strök sitt vackra skägg och tillade: — Jag skall skjuta mig för pannan. — Oh! utropade hon förfärad. Hector trodde att den unga flickan tviflade på att han talade uppriktigt. Han tog upp ur fickan de små pistolerna med elfenbenskolfear, visade henne dem och tillade: — Du ser dessa leksaker? Nåväl, då jag lemnar dig, skall jag gå någonstädes, gör detsamma hvart, sätta mynningarne så här, mot mina tinningar — han gjorde en åtbörd — jag skall trycka af och allt skall vara slut. (Forts.)