Göteborgsposten – 12 maj 1870, sida 1

Gbrefven af Trämorel ). Af! Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecog, m. fl. Öfvers. från franskan. Hr Plantats och doktorns ögon uttryckte en sådan nyfikenhet att hr Lecoq fortfor: — Jo, man vandrar ej alltid på rosor i det yrke som jag har. Man är utsatt för sådana faror, att man åtminstone borde kunna göra anspråk på sina samtidas högaktning, om ej på deras tillgifvenhet. Sådan ni nu ser mig är jag dömd till döden af sju missdådare, de farligaste som finnas i Frankrike. Jag har låtit gripa dem och de ha svurit — och de äro ordhålliga män — att jag skall dö för deras hand. Hvar finnas de, dessa skurkar? Fyra äro i Cayenne, en i Brest; jag har haft nyheter om dem. Men de båda andras spår har jag förlorat. Hvem vet om ej någon af dem följt mig ända hit? Hvem siger mig att jag ej i morgon, då jag viker in på en korsväg, skall få sex tum jern i kroppen? Han smålog melankoliskt. — Och ingen belöning, fortfor han, för de faror vi trotsa. Om jag blir dödad i morgon skall man taga upp ) Forts. fr. N:o 107.