Göteborgsposten – 11 maj 1870, sida 1

detta papper är en hotelse, som genast kan gå i verkställighet, ett damoklessvärd sväfvande öfver den eller de personers hufvuden som det rör. Hvad som vidare är säkert är att grefvinnan de Tremorel ansåg detta papper antingen som en garanti eller ett fruktansvärdt vapen som gjorde hennes man beroende af henne. För att bemäktiga sig denna ständiga hotelse som störde hans lif har hr de Tremorei dödat sin hustru... Nu sedan jag uppräknat alla de olika elementer som tjenat till att bilda vår öfvertygelse, får jag tillägga att innehållet af detta bref, efter hvad man kan sluta sig till, är sådant att om det återfinues skulle det borttaga vår sista tvekan ; det bör utan tvifvel förklara brottet och göra mördarens försigtighetsmått onyttiga. Grefven bör derföre göra allt i verlden, försöka det omöjliga för att icke lemna denna fara efter sig. Sedan de förberedelser äro slutade som enligt hans förmenande böra föra rättvisan på villospår, börjar han derföre ifrigare än någonsin sitt onyttiga letande, oaktadt den hotande faran, oaktadt dagen redan gryr. Ånyo undersöker han de möbler hans hustru begagnat, byråerna, lådorna, böckerna, papperen. Allt förgäfves. Då beslutar han sig för att leta i andra våningen och alltjemt beväpnad med sin yxa stiger han upp dit. Redan har han börjat hugga i en möbel, då ett rop höres utifrån. Han springer till fönstret: hvad får han se? Phili pe och den gamle Bertaud stå vid stranden; under pilarne, nära liket, Kunnen i fatta mördarens förskräckelse? Nu var ej en sekund att förlora, han har redan väntat för länge. Faran är öfverhängande. Det dagas, brottet skall upptäckas, man skall