Riksdags-Kaleidoskop. XXVI. Det har ofta blifvit antydt att representationen icke hyser någon synnerlig välvilja för hufvudstaden, och innevarande riksdag har icke heller försakat tillfället att ådagalägga sin obenägenhet mot densamma. Redan 1815 upplät K. Maj:t nyttjanderätten af ett större tomtområde, med derå befintliga åbyggnader, till kurhusinrättning för Stockholms stad och län. Byggnaderna hade ursprungligen uppförts för en kronobränneriinrättning och voro följaktligen föga användbara för det ofvananförda nya ändamålet; men man var den tiden icke så nogräknad med beqvämlighet och ändamålsenlighet som nu. En gång, 1860, lemnade rikets ständer samtycke dertill att egendomen skulle få öfvertagas af direktionen för allmänna barnhuset, hvilket skulle flyttas till en ändamålsenligare plats, mot det att nämnde direktion för öfverlåtelsen lemnade kurhusdirektionen ersättning; men, såsom det ofta händer här, osämja mellan direktionerna uppkom och hela saken förföll. Under tiden hafva åbyggnaderna blifvit än mera försämrade, otillräckliga och ändamålsvidriga. Direktionen kan ej, så länge eganderätten är så oviss, vidtaga några nybyggnader, och derföre aflät K. Maj:t ånyo till innevarande riksdag proposition om öfverlätelse under full eganderätt åt Stockholms stads och läns kurhusinrättning af den ofvannämnda egendomen.