Göteborgsposten – 9 maj 1870, sida 2

en allvarligara form än blotta tidningsartiklar. Först försökte man att hvissla ut Gjöngehöfdingen, hvilket dock misslyckades och derpå drillade man saken så att en del af Kristiania teaters mest framstående medlemmar uppsade sitt engagement. Huru sakerna sedermera utvecklat sig framgår bäst af en korrespondens från Kristiania till Drammens Tidende, hvarur vi taga oss friheten återgifva, följande: Engagements-uppsägningen var en bomb, hvilken kreverande i sjelfva teaterdirektionens läger, var afsedd att sprida hela teaterföretaget hit och dit som agnar för vinden. Men olyckligtvis var det icke alla sällskapets medlemmar, som sade upp sig, endast några få och teaterdirektionen betraktar nog i alla fall ställningen som hållbar med de krafter, hvilka den ännu eger till sitt förfogande. Emellertid skola dock de starka och ihållande angrepp, för hvilka hr Bruns ledning af teatern och isynnerhet hans, efter det temligen allmänna omdömet, något planlösa val af repertoire, ha förmått direktionen att i detta hänseende sätta en presumtiv auktoritet vid hans sida, på det att hans i andra afseenden (specielt det ekonomiska) obetingadt lyckade verksamhet vid teatern äfven i denna riktning skall kunna fortsättas utan berättigadt tadel. Direktionen lärer för detta ändamål ha inledt underhandlingar med Henrik Ibsen och det heter, att denne icke skall vara ovillig att öfvertaga en så öfverordnad ställning vid Kristiania teater. Kommer detta arrangement till stånd, synes det vara godt hopp om, att förhållandena vid teatern åter skola bringas till lugn, utan att det först lyckas hr Björnson att med våld och maktspråk tvinga sig in i en ställning, som han en gång frivilligt har afsagt sig, något hvaremot publikens moraliska känsla ovilkorligen uppreser sig. Det är visst sannt, att hr Björnson förhyrt den s. k. norska teatern i Möllegade och vid denna fästat de revolterande skådespelarne. Men då denna teater är blottad på all nödvändig scenisk utstyrsel och då man icke har sig bekant att hr Björnson är i besittning af de betydliga penningtillgångar, som erfordras för att anskaffa denna, är det ingen, som tviflar på att hela detta arrangement är ett skrämskott, en hotelse, som aldrig kan realiseras. Ett förut gängse rykte, att hr Björnson skulle gjort direktionen fredsanbud, beror på ett missförstånd. Hr Björnson lärer visserligen ha gjort ett anbud, men detta har gått ut på, att direktionen sjelf skulle underkasta sig att öppna dörrarne tör honom och låta honom i triumf rycka in på Kristiania teater med hela hans lejda svit samt till på köpet betala de hyreskostnader, han iklädt sig vid teatern i Möllegaden. Så stå sakerna nu. Mottager Ibsen dilektionens anbud, har frågan dermed atgjordt inträdt i ett nytt stadium. Att detta nyarstadium torde bli föga mindre krigiskt än det föregående kan med fog antagas, då man känner i hvilket förhållande Norges båda yppersta författare, Björnson och Ibsen, stå till hvarandra. Här torde i framtiden vara att förvänta många nutidsmotstycken både till Mellem Slagene och Kongsemnerne? (kronpretendenterna). Skandinaviska föreningen i Paris. En korresp. till danska Dagstelegrafen meddelar följande närmare detaljer om den förut omnämnda konserten till förmån för nämnde förenings understödsfond: Den vackra Salle du grand Orient var, i trots af dagens kapplöpning, Adelina Pattis afskedskonsert, plebliscit, mordanslag och liknande omständigheter, öfverfylld af åhörare och en del unga skandinaver hade fullt upp att göra med att skaffa dem alla plats. Bland åhörarne märktes prof. Chr. Molbech, konsul Calon, svensk-norske charge daffairen H. Åkerman, attachcen grefve Lewenhaupt, generalkonsul Le Roux samt största delen af i bosatta skandinaver och dessutom bland illustra främlingar turkiska sändebudet, baronessan Rothschild, hertiginnorna af Fitz-James, deputeraden Jouvencel, Prövost-Paradol. Oscar Commetant och representanter af pariser-pressen, kort sagt, en utvald krets af Paris beau monde. Grosshandl. Ludvig Friedländer gjorde les honneurs under aftonens lopp. Christina Nilsson var naturligen aftonens drottning: en duett af Mendelssohn, som hon föredrog jemte den utmärkta svenska kontraalten Amanda Holmberg, måste gifvas da capo; då liknande rop höjdes efter en svensk sång för tre stämmor med kör och Christina Nilsson steg fram och deltog i kören kände jublet inga gränser. Äfven de öfriga svenska sångerskorna Petrina Barchmann, Maria Schönmeijer och Ingeborg Andersson gjorde förtjent lycka. Mellan konsertens båda afdelningar gjorde Christina Nilsson en insamling för behöfvande skandinaver, hvilken inbragte 1700 fres. Opinionsyttring. I anledning af att, som i vår utlandsafdelning omnämnes, italienaren Cernuschi skänkt 200,000 fres till antiomröstningskomiten, ha i Paris boende skandinaver, enl. ett bref till köpenhamnstidn. Dagstelegrafen, beslutat insända en adress till kejsaren, hvari de uttrycka sitt beklagande öfver att der boende främlingar, som åtnjuta landets gästfrihet och de franska lagarnes beskydd, blanda sig i landets angelägenheter och uppträda fientligt mot regeringen. Skandinaverna begagna detta tillfälle för att protestera mot ett sådant handlingssätt och uttrycka sin oförminskade kärlek och tillgifvenhet tör Frankrike. Ny Illustrerad Tidning för i Lördags innehåller bl. a. följande: K. A. Virgin (m. portr.); Om blommor och insekter, ur ett föredrag at N. J. Å. (m. 10 figurer); Öresund vid Kronborg, orginalteckning af A. Nordling, plansch); Bilder från utlandet, strödda resminnen af en arkitekt (m. 2 pl); Krönika; Omnibus m. m. Sjukvårdsärenden. Sundhetskollegium ( har förordnat med. lic. J. Nordström att handhafva sjukvården vid intanteriets underbesälsskola å Karisborg och derstädes jemväl med