Göteborgsposten – 9 maj 1870, sida 2

dade väst i Seinen från bron, just der han borde veta att man skulle anställa undersökningar, och detta utan att ens iakttaga den helt vanliga försigtigheten att fästa en sten vid den för att hålla den sänkt till botten. Det skulle vara rent af vansinnigt. Denna tygbit, denna nerblodade väst styrka således mitt antagande att Guespin är oskyldig och grefve de Tråmorel brottslig. — Uen, invände hr Gendron, om Guespin är oskyldig, hvarföre talar han ej? Hvarföre åberopar han sig ej på ett alibi? Hvar har han tillbragt natten? Hvarföre hade han sin portmonnä full af penningar? — Märk, min herre, svarade polisagenten, att jag ej säger att han är helt och hållet oskyldig. Vi äro ännu endast på sannolikheternas område. Kan man ej antaga, att grefve de Tremorel, som varit nog trolös att lägga ut en snara för sin betjent, varit slug nog att beröfva honom hvarje möjlighet att bevisa ett alibi? — Men ni förnekar ju sjelf grefvens slughet? invände doktorn. — Ursäkta, min herre, låtom oss förstå hvarandra rätt. Hr de Tremorels plan var utmärkt och tillkännager ett öfverlägset förstånd, men utförandet har varit bristfälligt. Det kommer sig deraf att planen uttänkts och mognat i säkerhet, men att sedan brottet blifvit begånget mördaren, oroad och skrämd af faran, förlorat sin kallblodighet och ondast till hälften utfört sina beslut. Men det finnes äfven andra antaganden. Man kan tänka sig att Guespin, under det grefvinnan mördades på Valfeuillu begick ett annat brott på något annat ställe.