Göteborgsposten – 9 maj 1870, sida 1

— Någon går i trädgården! sade han. Alla närmade sig. Vädret var vackert, natten ljus, en stor öppen plats utbredde sig framför biblioteksfönstren, man såg ut, men upptäckte ej någon. — Ni misstar er, doktor, sade hr Plantat och gick tillbaka till sin fåtölj. Hr Lecoq fortfor: — Vi antaga således att hr de Tråmorel fattat det beslutet att taga sin hustru afdaga. Sedan han beslutat sig för ett sådant brott, är det tydligt att han öfverlagt och sökt uttänka ett sätt att ostraffadt kunna begå det, att han öfvertänkt följderna och faran af ett sådant företag. Vi böra ytterligare antaga att de förhållanden som drifvit honom till denna ytterlighet varit sådana, att han bort frukta en undersökning tillochmed i det fall att hans hustru dött en naturlig död. — Det är sannt, medgaf fredsdomaren. — Hr de Tremorel har således stannat vid beslutet att döda sin hustru med våld, genom att slå henne i hufvudet med en hammare samt på samma gång söka göra troligt att äfven han blifvit mördad. Han hade beslutat göra allt för att vända misstankarne för brottet mot en oskyldig eller åtminstone på en medbrottsling som var långt mindre brottslig än han, I och med detsamma han antog detta system underkastade han sig att fly, dölja sig, ombyta personlighet, att kort sagdt låta grefve de Tremorel försvinna för att på en annan ort och under ett annat namn återuppträda. Dessa ganska sntagliga premisser äro tillräckliga för att förklara en kedja omständigheter som