Göteborgsposten – 7 maj 1870, sida 1

talare och skald, öfvorallt rådde glädje och munterhet. Äfven på exercisheden roade man sig tappert och hr Hafgren hade fullt hus på Mindre Teatern. Man uppförde der Peder Rank och hans fästmö för tredje gången och Hvilken af de två? för första och, temligen välbetänkt, äfven för sista gången. Vi ha ej förut varit i tillfälle att något vidlyftigare yttra oss om hrr Lewerth Hermelins sångspel. Publiken har emellertid sjelf fällt utslaget och detta har varit afgjordt gynnsamt. Det kan ej heller bestridas, att både kompositören och librettoförfattaren lyckligt löst sin uppgift och att man här, inom den trånga ramen af två akter, finner tillräckligt många fina och karakteristiska drag, älskliga och tilltalande motiver för alt falla i förvåning ötver att kungliga teatern, som på senaste tiden sysslat med vida obetydligare original-småsaker än så, icke velat antaga stycket till uppförande. Vi påminna eudast om den vackra duetten emelian de båda gamla, den derpå följande duetten mellan Petr och Anna — styckets röda tråd, och en innerligt vacker och väl spunnen tråd sedan! — den käcka soldatkören och hymnen, allt i första akten. Andra akten synes oss i flera afseenden något matare, författaren har råkat in på longörer och Modigs uppträdande just pre cist på årsdagen af Pehrs tillfångatagande är omotiveradt utan att det minsta inverka på handlingen, kompositören har velat briljera med ensemblenummer i den större operastilen, nummer vida öfverstigande åtskilliga at de uppträdandes begåfning, men allting försonas genom det lyckligt funna framträdandet i sista scenen af det ofvan antydda duett-motivet. Ridån har också hvarje gång fallit under de mest lifliga bifallsyttringar. Hvad kompositören, dir. Lewerth, särskildt beträffar, måste man göra honom räkning för en fint utarbetad or kestrering, hvilken dock här genom orkesterns ofullständighet, icke kom till sia fulla rätt. Utförandet har, i betraktande af sällskapets ressurser, varit högst tillfredsställande. Detta gäller i främsta rummet om hr Hafgren och m:ll Söderberg. Den förstnämndes präkti ga tenor klingade fulltonig och klar, särdeles i den omtalta duetten, och den senare sjöng. några detoneringar undantagna, vackert och behagligt samt var en så täck och älsklig liten Auna att det alldeles icke förvånar oss, att Pehrs hjerta klappade lika varmt tör henne under generalens gula kyller som under ladufogdens röda vest. Fru Fornell gaf en förträffiig karakteristik åt mor Britas ar förf. nå got skizzerade, men särdeles natursanna personlighet och hr Sjöberg var, enligt vårt förmenande, en ganska god Lars Kämpe, alldeles icke så rå, som en aktad kollega tunnit honom. Rörande hir Wallmark Bendixs ope rett, torde man göra bäst i att lemna der oanmärkt, enär det torde vara svårt att afgöra hvilken af de två som mest misslyc kats — librettobearbetaren elivr kompositören. Bättre har då hr Strindberg, tack varc offenbachs qvicka musik, lyckats med En soirö i Kåkbrinken, hvaraf minnet nog längt skall fortlefva, ty man glömmer ej gerna bort melodier sådane som: Till den guitarr don Pedro eger (boleron), Vid födseln hafva alle djuren (Jöns kupletter) och Hrt Klavendahl ah, Klavendahl! när man val en gång lär! sig dem och de äro nu, så att säga, i hvar mans mun. I Thorsdagens notisafdelning meddelade vi under rubriken ÅLotterikollektörerna i Hamburg deo i sanning glädjande underrättelser att åtminstone en af dessa på allmänhetens lättrogenhet och oförstånd ockrande marktschreyare blifvit fast. Men ännu gå många dylika hedersmåän oantastade. Ett nytt be vis på huru långt dessa herrar kunna gå naiv oförskämdhet lemnar nedanstående, efte det tryckta originalbrefvet noggrannt kopie rade skrifvelse, som u an tvifvel i hundradevals exemplar tillsändts svenska tidning-redak uoner. Aktstycket, som talar för sig sjel: atav alla reflexioner, lyder sålunda: Hamburg d. 30 April 1570. Till rällosl. Redaktionen! Härmed tillåter jag mig anhålla att inserera nedanför stående annons i lika infattning 4 gå enspaltig i Ert hufvudblad under beräkning afh rader, förste gången genast vid emottagningen raf och deretter alltid ca. 8 dagar sednare, men så att den sista gången ej utkommer senare än den 5. Juni a. c. Den likaledes vid foten häraf stående reklame behag att aftrycka så ofta annonsen utkommer i i samma bladets text, men om sådant ej är möjligt, i hvarje fall framför annonsernas afdelning. Genast efter annonsen är utkommen behag att tillsända mig hvarje gång de hela belägg blad under korsband. Efter insertionen önskar jag genast att erhålla Nota deröfver, att vid sammas rättfinnande kunna insända nettobeloppet franco pr. postinbetalning. Det vill vara i Er egen intresse att bevilja mig högste rabatten, i så fall skall jag låta följa flera annonser. Högaktnigsfullt J. Weinberq j:or. Följer så sjelfva annonsen och vid soten at denna ÅReklamen, som den vällofl. Redaktionen behag att altrycka: I de personers intresse som önska att deltaga i verklig solida penning-utlottningar göra vi uppmärk sam på en kungörelse af handelshuset J. Weinbe jr. Hamburg i vårt blad. af idag. De så mycket