Göteborgsposten – 6 maj 1870, sida 3

Ixarjehanda. Nautiskt. Vid senaste sammanträdet i London af The Institution of Naval Architects behandlades bland andra frågor ett par af, som det tyckes, mera allmänt intresse och som vi derföre tillåta oss omnämna. Mr Ralph Dawson hade inlemnat en skrift rörande sjödugliga, jernklädda krigsskopp, hvari han, med åberopande af förste amiralitetslordens förl ring j parlamentet, att det vore örvaltninger afsigt att bygga tvenne fartyg at högre klass än ni son hittills känd och skicka dem till sjös utan ma ster, omnämnde att han gjort en modell som efter hans förmenande skulle uppfylla allt hvad förste amiralitetslorden i sådant afscende fordrade, neml. ett fartyg som skulle bära ett batteri at tunga kanoner på en stadig platform i hvad väder som helst och beherrska hvarje punkt omkring sig. Hans modell föreställer ett fartyg med mycket platt botten, 260 fot långt, 65 fots bjelkar och 25 fot djupt i rummet; det skulle i midten bära ett batteri af sexton 123-tons kanoner, beherrskande hvarje kringliggande punkt och en mast af samma dimensioner som på första klassens fartyg. Fartyget skulle vara försedt med två propellrar och ha två rörliga kölar, hutvudkölen mätande 216 fot. Dessa Törliga kolar kulle bland andra fördelar ärven ha den att i s ng hindra fartyget från att rulla, hvilken för alla män af facket skola medgifva vara en af de väsendtligaste hos ett örlogsskepp. Drägtigheten a ett sådant fartyg som hans modell föreställde kunde han ej bestämdt uppgifva; men af den kännedom han i allmänhet egde om fartyg, ansåg han att drägtigheten borde vara omkring 3,400 tons, och djupendet — då fartyget var lIullt utrustadt med kanoner, kol och allt ombord för en kryssning — skulle ej öfverstiga 18 fot öfver kölen. En annan fördel med de två rörliga kölarne skulle vara, att då fartyget vore ute i en stark bris skulle de nästan styra detsamma utan tillhjelp af rodret, genom att något höja den ena eller andra kölen, allt efter omständigheterna. Den andra af de här åsyftade frågor, som vid sammanträdet kom under behandling, rörde användandet af olja såsom bränsle i stället för kol. Kapten J. H. Selwyn hade vid några experimenter, som han nyligen anställt med olja, hos hvilken den kemiska analy sen utvisade en afdunstningsförmåga at ,5 (L. vatten mot 1 fl. bränsle, erhållit ett resula at 16,9 Zl. mot 1. Det var ingen svårighet eller fara förenad med användandet af denna olja som sjunker under salt vatten. Om en glödgad tegelsten folle deri, skulle den ej göra någon skada, men spån eller dylika ämnen skulle verka som velar och såsom sådana vara brandledare: men ätven dessi skulle snart kunna släckas med vatten. Förrå at dylikt materiel skulle kunna anskaffas i nööd. Det var för närvarande värdt från ungefär 2 till 3 pund pr fat, men hade förut lätt erhållits till 30 shillings pr fat om 213 gallons, till hvilket pris det vore ett billi bränsle. Det erfordrade ingen Det tarfvades långt mindre utrymme för ande af detta brännmateriel än som erfordrades för förvarande af kol och det vore af stor fördel om det blefve användt på flottan. En kanonbåt skulle lämpligen kunna förses med en apparat för användandet af olja i berörda ändamål I den ugn hvari den blifvit bränd hade det ej en enda går behöfts att rengöra piporna eller ugnen från Nover ber till Juli. Vid användandet af olja såsom bränsle elefve ingenting deraf förspildt, då deremot kolet omnar slagg efter sig. Ny konstakademi i Europa. ÄUnligt ett förslag från den holländska regeringen ha nu Ilollands båda kamrar beslutat att upprätta en konstakademi i Amsterdam, efter mönster af liknande institutioner i andra länder; dock kommer byggnadskonst icke att upptagas som läroämne. Marhligt nog har Holland hittills varit i saknad af en högskola för konsten och detta oaktadt konsten sedan gammalt der en stadigvarande och väl omhuldad ist. I Haag, Rotterdam, Gröningen och IIerzogendusch finnas förut ritskolor, hvilkas verksamhet den mbnikeon ya dekaonstack icke kommer att atbryta. Et Klasingrigt sällskap. Vid en bjudning i Paris häromdagen väckte en stor del af damernas sätt att vara stort uppseende. Ej nog med att de oroligt vankade af och an samt ej förmådde att hålla tankarne tillsammans äfven under de mest intressanta samtal, då och då fick man helt plötsligt se dem nervöst svänga sig omkring på klacken, skaka på sina långa släp och smyga sig bort i en vrå för att lossa på skobanden. Till en början misstänkte man smått, att ett kompani hemliga blodsugare på ett obegripligt sätt beredt sig tillträde till salongen, men gåtan löstes efterhand i det de sköna till slut tillstodo, att de af fruktan för den omkring sig gripande koppepidemien hade låtit vaccinera om sig, men att de för att icke vanställa sina sköna armar låtit ympa sig på sina resp. fortkomstledamöter. Hinc ille lacrime. Å