Göteborgsposten – 5 maj 1870, sida 2

Article Image
döme) och polisprefekturen i luften. De bomber, man fått tag i, äro hiskliga redskap i mordets tjenst. De likna de små bakelser, som man kallar sararins, och bilda ett slags krans, hvars mellersta del dock är, i stället för urholkad, fylld och bestående af tvenne sammanskrufvade små skifvor. Den yttre ringen af detta gjutna jernbakelse är försedd med hål, hvilka skola gifva luften tillträde. Genom ett af dessa hål går en messingstråd, som är försedd med ett handtag och tillräckligt lång, för att man skall kunna slunga bomben på ätven långa distancer. I det inre af sjelfva kransen löpa fyra tunna glasrör, afsedda att upptaga sprängmassan och tilltäppta med korkar. Det fria rummet är fylldt med små sönderhackade nubb, hvilkas bestämmelse är att sönderslå glasrören, så snart bomben kastats mot ett hårdt föremål, och att tjena som laddning, då pikrinkalit exploderar. Bombens diameter är ungefär 12 centimeter. Den kan således beqvämt stoppas i fickan till en paletå. Kort innan Borie afreste från London till Paris, för att rödja Napoleon III ur vägen, gåfvo de revolutionära herrarne i London en festmåltid till ära för den af kejsaren förut benålade mördaren Tibaldi och den nu för mordanstiftning misstänkte Flourens. Det var kanske för att fira Napoleon III:s graföl. Skålar utbragtes, penningar insamlades till de strikande arbetarne i Creuzot. och bref upplästes från Barbes, Victor Hugo och andra frivilliga landsflyktingar. Barbås förklarade, att republikanerna ej kunde välja stoltare män till föremål för sin hyllning, än just Tibaldi och Flourens. Victor Hugo, som besjungit Napoleon I, besjungit konungen af Rom och Lunderbarnet, Victor Hugo, hvars tidning år 1848 agiterade med den största lidelse för prins Louis Napoleons val till president, lofprisade i höga tonarter Flourens, idgens man, men också svärdets man?, derför att han sista bedrift varit att bygga en barrikad i Paris. Den italienare Cernusci, som lemnat 100,000 fres till den emot folkomröstningen upprättade komit, har blifvit utvisad från Frankrike. Den alltid försigtige Ledru-Rollin begaf sig redan ett par dagar före komplottens upptäckande tillbaka till London. Polisprefekten Pietri säger sjelf, att denna omständighet just dref honom till de yttersta ansträngningar. Emellertid gnugga kejsardömets vänner händer. Tidningarne synas plötsligt ha glömt omröstningen och sysselsätta sig endast med sammansvärjningen, hvilken drifvit alla de nyss vacklande öfver till regeringen. Arbetarestriken har nu sträckt sig äfven till Algier, der boktryckeriarbetarne nedlagt sina arbeten. I Paris utbreder den sig mer och mer. I Rom har kyrkomötet d. .29 April erhållit officielt tillkännagifvande om den snart förestående diskussionen angående påfvens o elbarhet; de första aktstyckena rörande denna dogm blefvo samma dag utdelade. För öfrigt skrifves från den eviga staden till Augsb. allg. Zeit. under den 17 April: Det är ett godt tecken, att biskoparne af minoriteten slutligen insett nödvändigheten af att direkte inlåta sig på problemet om den påfliga ofelbarheten och att i egna skrifter belysa denna fråga, af hvilken kyrkans framtid beror. Detta ha nu samtidigt kardinalerna Schwarzenberg, Rauscher och biskop Hetele gjort. Således tre af kyrkans anseddaste dignitärer, men egentligen fyra; ty äfven biskop Ketteler har förtattat eller låtit författa en skrift om den påfliga ofelbarheten. Men den har rönt det missödet, att hela upplagan, hvilken hitskickats från Solothurn, blef qvarhållen på det romerska postkontoret, så att ej ens ett exemplar utlemnades till biskopen sjelf. Veuillobs Univers underrättar nu såsom påfligt hosorgan officielt om de principer, enligt hvilka romerska regeringen förfar äfven häri. Man måste, säger bladet, skilja emellan det påfliga tullverket och det påfliga postverket; tullverket lemnar biskoparne de till dem adresserade saker och paketer, ty det antager, att biskoparne endast låta sig tillsändas nyttiga böcker. Men annorlunda förhåller det sig med den päfliga posten: denna är förpligtigad att icke befrämja spridandet af villtarelsen. (Ulle estime justement qwelle a le devoir de ne pas favoriser la diffusion de Verreur vu des attagues contre Vuutorit des Vicaires de Jesus Christ.) Sålunda är de romerska posttjenstemännens samvetsgranuhet ett mönster för alla verldens postanstalter, och man förstår, huru det der så vanliga öppnandet af brefven, långt ifrån att vara omoraliskt, snarare är en verkan af den ran acta cConliohat. 46

5 maj 1870, sida 2

Thumbnail