Göteborgsposten – 4 maj 1870, sida 2

iOA SS — Madame Courtois kommer ej ner, man väntar mig hemma, jag får komma tillbaka i morgon. God afton, hr fredsdomare. Han lemnade rummet och kort derefter hörde man sanden knarra under hans fotsteg. Han raglade som om han varit drucken. Då Robelot aflägsnat sig gick hr Lecoq fram till fredsdomaren. — Jag bugar mig i stoftet för er, min herre; ni är lika skarpsinnig som min läromästare, den store Tabaret. Polisagenten hade följt den gamle fredsdomarens tankegång och upptäckt alla de invecklade omständigheterna i en affär som synts hr Domini så enkel. Han beundrade verkligen den gamle fredsdomarens slughet. Nu gällde det emellertid att ej visa sig alltför underlägsen. — Min herre, sade han, under det ni förhörde denne skurk, har jag å min sida ej förspillt min tid. Jag har sett mig litet omkring, under möblerna, öfverallt och har funnit denna Papperslapp. — Låt mig se. — Det är kuvertet till mamsell Laurences bref. Vet ni hvar den tant bor, till hvilken hon rest för att tillbringa några dagar? — I Fontainebleau, tror jag. — Nåväl, detta kuvert bär Paris stämpel; jag vet att denna stämpel ej bevisar något. — Det är dock alltid en ledning. (Forts)