Göteborgsposten – 3 maj 1870, sida 1

MM. birefven af Trämorel ). Af Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecog, m. fl. Ötvers. från franskan. Hr Plantat närmade sig bordet, på hvilket vaxljusen stodo och ej utan svårighet, ty bokstäfverna voro på flera ställen utplånade, läste han: Älskade föräldrar! Förlåt, förlåt, jag besvär er derom, eder olyckliga dotter den smärta hon skall förorsaka er. Ack! jag har varit mycket brottslig, men straffet är också rysligt, oh, min Gud! Hänförd af en olycksbringande passion, glömde jag en dag allt, min goda och dyrkade mors exempel och råd, de heligaste pligter och eder kärlek. Jag kunde ej motstå den som vid mina knän gråtande svor mig en evig kärlek och som nu öfvorger mig. Nu är allt slut, jag är förlorad, vanhedrad och det blir mig omöjligt att längre dölja det rysliga sfelsteget. Oh! kära föräldrar, förbanna mig ej. Jag är er dotter, jag kan ej böja mig under föraktet, jag skall ej öfverlefva min vanheder. Då detta bref öfverlemnats åt er, skall jag ha uppForts, fr. N:o 99.