Göteborgsposten – 29 april 1870, sida 2

nämnas, att alla de, hvilka for 25 år sedan bevistade makarnes första bröllopsfest, ärnu letva och voro inbjudne till silfverbröllopstesten. Å.. Fran Utlandet. Frankrike är i närvarande stund likasom öfverhöljdt med ett regn af proklamationer och cirkulärer, och ännu alltjemt komma nya upprop, böner och ledande råd om huru man skall rösta, till. Ett bland de mest flammande manifesten är det, som utfärdats af Internationela Arbetaresöreningens afdelning i Paris och hvilket vi här återgifva såsom betecknande för tidsförhållandena: Medborgare! Efter revolutionen 1789 och Förklaringen af Rättigheterna 1793 är arbetets suveränitet den enda grundval, på hvilken de moderna samhällena kunna i en framtid hvila. Arbetet är i sjelfva verket mensklighetens högsta lag, den offentliga rikedomens källa och den mest verkande orsaken till den enskildes välstånd. Arbetaren allena har rätt till sina medborgares aktning; han påtvingar äfven dem som plundra(!) honom, sin rätt till aktning; han är kallad att pånyttföda den gamla verlden. Derför säga vi till städernas arbetare, till arbetarne på fältet, till de små fabrikanterna, de små köpmännen, till alla dem, som uppriktigt vilja frihetens herravälde genom jemlikheten: det är ej nog att besvara den tolkomröstning, man vill pätvinga oss, med ett enkelt nej; ur urnan bör det bestämdaste fördömande af den monarkiska styrelseformen, den fullständiga, radikala bekräftelsen af den enda regeringsform, som kan motsvara våra berättigade förväntningar, den demokratiskt-sociala republiken framgå. Dåraktig den, som tror, att 1870 års författning skall mer än den af 1852 tillstädja, att våra barn få njuta välgerningarne af en god och för alla kostnadsfri och obligatorisk undervisning; att de stora offentliga arbetena (grufvor, kanaler, jernvägar, broar 0. 8. v.) utföras till medborgarenas fromma, i stället för att de, såsom i dag, äro ett ockermedel för kapitalets feodalitet! att skatteordningen, hvilken hittills varit progressiv för eländet, blir fullständigt ändrad! att de gods återgifvas till staten, hvilka det verldsliga och klosterliga presterskapet genom mer eller mindre tillåtliga medel bemäktigat sig med förbiseende af lagarne af 1789 och 1790! att slut göres på alla stora och små tjenstemäns embetsmissbruk, hvilkas godtyckliga uppträdande i dag skyddas af art. 75 i författningen af år VIII! slutligen att blodskatten, vi mena den stående armn, undertryckes, i det konskriptionen afskaffas! 4 Nej, medborgare, så dåraktig kan du ej vara! Despotismen har det olyckliga med sig, att den endast kan gitva despotism. Profvet är genomståndet, vi behöfva ej mera återvända dit. För öfrigt kunna vi icke medgifva den verkställande makten rättigheten att tillfråga oss. Denna rättighet skulle hos oss förutsätta en underkastelse, mot hvilken tillochmed namnet på den makt, som tillåter sig det, protesterar, i det att detta namn antyder, att den ej är herren, utan blott verkställaren af landets suveräna vilja. Om j, såsom vi, önsken att en gång för alla göra slut på det förflutnas skamfläck; om j jen, att det nya sociala fördrag, som godkännes a borgarena, hvilka ha samma rättigheter och skyldigheter, skall åt hvardera af eder garantera freden och friheten, jemnlikheten och arbetet; om j viljen bekräfta den demokratiskt sociala republiken, så består enl. vårt förmenande det bästa medlet derför deri, att j afhållen er från omröstningen eller läggen i urnan en mot författningen riktad röstsedel — vare detta sagdt, utan att de andra slagen af protest derför böra uteslutas Arbetare af alla slag, erinren eder slagtningarne i Aubin och Ricamarie; domarne i Autun och frikännandet i Tours, och afhållen eder från omröstningen! Jordarbetare! Likasom edra bröder i städerna bären j det närvarande samhällssystemets tryckande börda; j produceren ständigt och liden mesta tiden brist på det nödvändiga, under det att tjenstemännen, ockraren och godsegaren frossa på eder bekostnad. Kejsardömet, ej nöjdt med att nedtrycka eder med pälagor, fråntager er edra söner, edra enda stöd, för att göra dem till soldater för påfven eller kringströ deras lik i Syriens, Cochinchinas och Mexicos ödemarker. Vi tillråda eder äfven att icke deltaga i omröstningen: ty detta är den protest, som statsstreckets upphofsman mest fruktar; men nödgens j kasta en röstsedel i urnan, så bör den vara hvit eller bära orden: Fullständig omändring i beskattningen! Ingen konskription mera! Den demokratiska sociala republiken! Samtidigt erfara vi, att den allmänna arbetarestriken allt sortsarande utbreder sig. Så skulle väfveriarbetarne i Lyon, flera tusen stycken, i Tisdags inställa sina arbeten. Allt detta måste emellertid ha till följd, att medelklassen och den jordegande betolkningen på landet allt tastare sluter sig till kejsardömet, hvilket ensamt kan förebygga de inre oroligheter, som de radikala gerna skulle vilja frambringa. Så t. ex. ha medlemmarne af den komite, som utsetts af Internationala arbetareföreningen och Arbetareföreningarne i Paris, med några delegerade från pariserpressen konstituerat sig såsom Republikanska khomiteen i Paris. Följande utdrag ur Reveil kan gifva någon töreställning om den