Göteborgsposten – 29 april 1870, sida 1

— Huru har ni kunnat ana det? frågade han. — Åh, jag har ej varit ensam om att ana det, svarade hr Lecoq blygsamt. Jag bör med hr fredsdomaren dela äran af det system som ledt oss till förutseende af detta faktum. Hr Gendron slog sig för pannan. — Nu erinrar jag mig verkligen er uppmaning, sade han; jag hade verkligen alldeles glömt bort den, det måste jag erkänna. Hr Lecoq bugade sig. — Nåväl! återtog läkaren er förmodan har befunnits riktig. Mellan första dolkstynget som gifvit döden och de andra, har det kanske ej förflutit så lång tid som ni förmodar, men jag är öfvertygad om att madame de Tremorel varit död i nära tre timmar då man började gifva henne nya dolkstygn. Polisagenten stod tyst och genomgick i minnet alla de ar honom kända omständigheter som stodo i samband med mordet. — Ni har rätt, hr doktor, svarade han slutligen, mellan det dödande hugget och de andra kan ej ha förflutit mer än två timmar. Hr Gendron hade närmat sig biljarden och långsamt dragit ned lakanet öfver liket, så att han blottade hufvudet och en del af bröstet. — Lys oss, Plantat, bad han. Den gamle fredsdomaren lydde. Han tog lampan och gick på andra sidan om biljarden. Hans hand darrade så starkt att lampgloben och glaset stötte emot hvarandra.