1 LIN FINA örefven af Tremorel ?). Af Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecogd, m. fl. Öfvers. från franskan. — Mia bäste doktor, började hr Plantat, jag gör nu er samma fråga som ni gjorde mig för några timmar sedan: Känner ni något illamående, är ni sjuk? Hr Gendron skakade sorgset på hufvudet och yttrade : — Och ger er, min vän, alldeles samma svar som ni gaf mig: Jag tackar er, det är ingenting, jag är redan bättre. Dessa båda lika skarpsinniga observatörer vände sig derefter ifrån hvarandra, liksom om de ej allenast fruktat att utbyta tankar, utan äfven sina blickars vältalighet. Hr Lecoq närmade sig. — Jag tror mig känna, sade han, skälen till hr doktorns sinnesrörelse. Hr doktorn har upptäckt att madame de Trömorel blitvit dödad med ett enda slag, och att mördarne derefter uttömt sitt raseri mot ett nästan kallnadt lik. Doktorn betraktade polisagenten med ett uttryck af djupaste förvåning. ) Forts. fr. N:o 94.