Göteborgsposten – 28 april 1870, sida 1

Rattegangsoch Polissaker. PoliskammarenMisslyckad affärsresa. Sistl. Fredag hade tjufvar beredt sig tillträde till en vind i huset n:r 12 vid Östra Larmgatan samt der tillgripit div. klädespersedlar jemte 8 st. handdukar. Stölden anmaldes genast i detektiva polisen, men oaktadt gjorda efterspaningar kunde hvarken det stulna eller tjufvarne återfinnas. Emellertid anlände dagen derpå en skrifvelse från stadsfiskalen i Kongelt J. A. Fagerdahl, med underrättelse att på Fredags aftonen tvenne misstänkta personer, hvilka till salu utbjudit klädespersedlar, för hvilkas åtkomst de icke kunnat redogöra, blifvit häktade derstädes. Ett par detektivkonstaplar härifrån staden skickades derför ofördröjligen till Kongelf för att närmare undersöka förhållandet. Det befanns då att de båda häktade voro ett par för den allmänna säkerheten mycket vådliga personer, nemligen kronoarbetsk rne Stefanus GuStafsson Fors och Carl Fredrik Eriksson, båda förut straflade för stöld, samt att de innehade större delen af de stulna persedlarne. De båda tjufvarne återfördes hit och införpassades till cellfängelset. Vid polisförhöret berättade Fors att han och Eriksson Fredagen d. 22 ds tidigt på morgonen uppgått i det omnämnda huset i afsigt att stjäla samt att då de funnit vindsdörren öppen hade Eriksson, medan Fors sjelf stannade i trappan såsom skildtvakt, gått upp på vinden och tillgripit de ifrågavarande klädespersedlarne, men endast 1 handduk. De hade derefter begifvit sig till fots till Kongelf för att afyttra det stulna; under vägen dit hade de deraf sålt en schal för 2 rdr samt en bonjour för 1 rdr 75 öre. Eriksson, som syntes vara mera förhärdad än kamraten Fors, påstod att han på Fedagen träffat denne, bärande på ett knyte, vid arbetshuset, samt att Fors proponerat att de skulle följas åt till Kongelf. Detta hade Eriksson gjort, men det var också allt. Såsom ytterligare bevis på sin oskuld anförde han att han vid häktningen icke innehade något af det stulna. Detta bestreds emellertid af de personer, hvilka häktade honom i Kongelf; det hade tvärtom sett ut som om Eriksson varit den egentlige ledaren af expeditionen. En af poliskonstaplarne i Kongelf var nära att råka illa ut då han skulle häkta ksson, i det denne försökte helt enkelt att — skära halsen af honom, men hvilket lyckligtvis förekoms derigenom att Eriksson i brådskan vände r en af knifven inåt i st. f. eggen. Målet remitterades till rådhusrätten. Egendomligt gömställe för tjutgods. För några dagar sedan fick en af detektiva konstaplarne höra att kronoarbetskarlen Albert Lindelöf till en skeppare försålt en stor präktig oxhud. Då emellertid Lindelöf icke befinner sig i så goda omständigheter att han kan bedrifva så pass storartaue aflarer, åtminstone icke på ärligt sätt, tog konstapelu honom i förhör och lyckades slutligen tå honom att erkänna att han stulit den ifrågavarande huuen från handelsbol. J. Wennerberg C:o. Han hade sedan under ett par dagars tid haft huden gömd i korridoren till asylen, der han brukade uppehålla sig om nätterna. D. 23 d:s hade han sammantraffat med skepparen Johan Petter Torgelsson, hvilken han tormådde att köpa huden för 1 rdr 50. öre, churu den var värd omkr. 20 rdr. — Målet remitterades till rå lhusrätten och införpassades Lindelöf till cellfangelset.