Göteborgsposten – 27 april 1870, sida 1

Göteborg. —— ————— —— genröde, hr Klemmesen ), hvilken bevisat, att förtroendet till andras auktoritet blott är vantro, att vår tid ändtligen kommit till insigt derom att man icke skall tro på annan auktoritet än sin egen, att man blott skall taga hänsyn till sin egen vilja, sin egen mening, och att man måste sparka allt annat till sidan, såsom hinderligt och bäwmande. Följaktligen äro frih. Ericson, öfverdirektören Elworth, kapt:na Nordenfelt och Nerman, knappast icke heller major Adelsköld och aldraminst öfverste Beijer och generaldirektör Troilius trovärdiga, emedan de äro auktoriteter. Men huru går det då med frih. Raab? Är icke han också en auktoritet? Utan tvitvel. Men då är ju icke han heller trovärdig? Konseqvensen tordrar kanske att den föreliggande tägans afgörande måste hänskjutas till oparuska män från Madagaskar, som endast behöfva anlita den uttömmande och fullständiga diskussionen. Nägra talare anförde såsom till en viss grad omöjligt, att då jeravägar byggas för statens räkning af ingeniörer i statens tjenst, undvika slöseri; men har då erfarenheten visat att de ingeniörer, som byggt privatbanor på ackord, nöjt sig blott med äran, försakande all enskild vinst? Tillförne var det. en strängt vidhållen grundsats, att de ledamöter i ett utskott som medverkat till ett betänkande och icke reserverat sig mot förslag som deri gjorts, voro körpligtade att sedan törsvara det, ifall så erfordrades. Denna grundsats har nuuera öfvergifvits. Jag kunde icke förnimma att statsutskottets ordförande, gretve Posse, som tryckt s:tt namn på det oftanämnda betänkandet, yttrade ett ord under hela diskussionan, och hr Carl Ifvarsson, som i utskottet biträdt framställningen att spårviddens bestämmande skulle ötverlemnas åt regeringen, följde i kammaren med den smalspåriga strömmen! I hutvudfrågans afgörande — om spärviddens bestämmande — stannade kammaren i skiljaktiga beslut. Första kammaren antog utskottets förslag. Andra, kammaren åter beslöt att norra stambanan skall byggas smalspårig. Skola nu kamrarne derom rösta gemensamt? Det påyrkas med mycken itver af dem som räknat ut, att den voteringen nu skall gifva utslaget för smalspårigheten. Men då riksdagen anslog medel till den norra stambanans fortsättning från Upsala, intogs intet vilkor, då lika litet som tillförne, att riksdagen skulle särskildt och sedan bes.uta om spärvidden. Riksdagsordningens 65 stadgar: När i fråga om statsutgifter eller bevillning, eller angående riksbankens eller riksgäldskontorets s:yrelse och törvaltning, inkomster och utgifter, kamrarne fatta stridiga beslut, som e) uppå vederbörligt utskotts forslag varda sammanjemkade, skola begge kamrarne hvar tör sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera sörut stannat. Men i förevarande sräga gäller det icke någon statsutgift om hvilken kamrarne fattat stridiga beslut, ty en million rdr är redan törut beviljad. Det synes således tvitvelaktigt buruvida statsutskottet om en fråga af ofvan antörda beskaffenhet kan töreslå gemensam votering, utan nödgas inskränka sig till av söka ästadkomma en sammanjemkning. Det är afven troligt att de, hvilka i första brådskan så peremtoriskt påyrkade en geimensam votering, icke hade kännedom om 65 y:s tillvaro, hvilket dock är töga ursäktligt. Men skola de ända vidhålla sitt yrkande, och tolka grundlagen efter omständigheterna? Eller skola de låta sitt påstående dö bort? l. S. d. 20 på aftonen. Den ingalunda ovigtiga principträgan, huuvida gemensam votering skall anställas, med anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande norra stambanans spärvidd, har i dag diskuterats både i talmanskonferensen och i matsutskottet. I den förra ansågs att gemensam votering icke kan tillåtas, såsom uppenbart stridande mot 65 8 Riksdagsordningen. Begge talmännen lära bestämdt hafva iorklarat, att de icke skulle, om statsutskottet uppställde förslag tll votering, derå göra proposition, I statsutskottet lärer blott hr Hierta, ck mycket undfallande, plaiderat för fråsans afgörande medelst gemensam votering; men fick ej medhåll. Rasultatet blef att utskottets andra utgiftsafdelning (som består af iv.h. von Essen, hrr Hedengren, Hörnfelt, Keij, Nordenfelt och Wern) anmodades uppsätta förslag till de skiljaktiga meningarnes sammanJonkande — ett kinkigt uppdrag! Troligen slutas saken så, att en underd. skritvelse föeslås i något ändrade ordalag, men i samma syftning som statsutskottets, af Andra kammaren förkastade hemställan. Derom skall raturligtvis sedan åtskilligt ordas i Andra hammaren, dervid Första kammaren måhända ar sitta litet emellan för bristande smalspårighetssympatier — och derefter antages skrifvelseförslaget. Riksdagen, Båda kamrarne sammanträdde i Måndags afton. Dervid förekom i Första kammaren bankoutskottets memorial med förslag till fö ingar i bankoreglementet. Rörande utskottets förslag att gifva bankofullmäktige bemyndigande att inköpa utländska vexlar, betalbara efter fyra månader (i st. f. nu tre) uppstod en längre diskussion, derunder hr Wallen