Göteborgsposten – 26 april 1870, sida 2

man föreslår eder! Man begär att j skolen afstå från edra lagliga rättigheter! Viljen j underskrifva detta? Viljen j åter förnya kejsardömets fullmakt? Viljen j stärka det personliga regeringssystemet och nöja eder med skenet af en Konstitutionel författning? Om j viljen det, så svaren ja. Men om i blifvit visa af erfarenheten, om i ej glömt 18 års förtryck och hån mot friheten, om j ej glömt Mexico och Sadowa och den allmänna skuldens tillökning med 5 millioner, om j ej glömt budgeterna, hvilka öfverstiga 2 milliarder, rekrytutskrifningarne och de tunga statsbördorna — välan, då kunnen j icke rösta ja. Ty allt det nämnda onda, hvars följder Frankrike skall behöfva lång tid för att bli af med, har under de sista 18 åren utgått från tvenne folkomröstningar, sådana som den nuvarande. Ty nu, likasom då, begär man tydligen, att j skolen uppgifva eder suveränitet och anförtro hela folkets rätt åt en man och en familj, att j skolen lättsinnigt bortkasta kommande slägters okränkbara rättigheter. Förkasten derför i den folkliga suveränitetens och den nationala värdighetens namn, i den sociala ordningens och fredens namn, hvilka aldrig kunna bevaras utan i en fri demokrati, genom edra röster den nya författningen! Protesteren med ett nej, en blank sedel eller med fullständigt uteblifvande; ty hvarje sätt, hvarpå man protesterar, kan bidraga till att understödja frihetens sak. Hvad oss beträffar, så skola vi rösta med ett bestämdt nej och råda äfven eder till att rösta nej! Uppropet är undertecknadt af 17 deputerade. Anhängarne af venstern ha utsett omröstningskomiter i alla delar af Paris. Den allmänna striken bland arbetarne utbreder sig alltmera. Förutom gjutarne, ha nu 4,000 sockerkokare inställt sina arbeten. Tapettryckarne skulle äfven följa dagen efter. Flera tusen mekaniska arbetare troddes jemväl skola såsom i Lördags nedlägga sina arbeten. Då grefve Daru afträdde och Ollivier i hans ställe öfvertog utrikesministeriet, ville den senare först icke låta öfverlemna i Rom Darws note, varande ett svar på kardinal Antonellis depesch af Mars månad. Icke derför att han ej gillade innehållet. Språket i noten var på flera ställen ganska skarpt; men vill man bli hörd i Rom, så måste man tala högt. Men Ollivier befarade, att romerska curian redan gått för långt, för att kunna rygga tillbaka från sina djerfva planer, och då skulle Frankrike onödigtvis försöka att göra den verldsliga makten gällande vid ekumeniska mötet. Darus note hade emellertid blifvit expe: dierad med hans samtycke, och så beslöt han sig för att låta öfverlemna den, om än blott till påfvens statssekreterare, men icke till kyr komötet. Augsburger allg. Zeit., som ådagalagt, huru väl den är underrättad i de romerska angelägenheterna, meddelar nu denna note. Kardinal Antonelli hade i sin depesch sagt, att de frågor, som skulle diskuteras på kyrkomötet, på intet sätt berörde förhållandena mellan kyrkan och staten i de olika europei ska länderna och att dess syftemål var at rent religiös natur. Gretve Daru anmärker härtill, att franska regeringen ej har någon lust att inblanda sig i diskussionen om rent andliga ämnen och att kejsaren derför icke begagnat sig af sin rättighet att bli representerad på motet, fastän denna rättighet alltid innehafis af franska kronan och icke blifvit a! någon katolsk makt bestridd. Men vissa frå gor, hvilka beröra den politiska och borgerliga samhällsorganisationen, samt förhållandet mel lan kyrka och stat, ha bragts inför mötet, och :ranska regeringen är derför både berättigag och skyldig att framställa den förvirring, som skulle förorsakas i dess undersåters sinnen genom antagandet af principer, hvilka strida mot landets lagar. Dess inblandning är såunda endast af moralisk art och inskränkt till ärenden, hvilka ligga inom dess borgerliga myndighets kompetens. Hon begär, att de: borgerliga samfundets frioch rättigheter skola vördas och begagnar detta tillfälle att erinra den hel. stolen om den 70-riga vänskap, som sestått mellan Frankrike och Vaticanen. Frankrike begär, att ur schema de ecciesia skall borttagas allt, som kan enl. dess förmenande bli at allvarliga töljder tör de europeiska staternas lagliga och sociala ordring, emedan flera artiklar deri skulle innebära det borgerliga samfundets fullständiga underkastelse under kyrkan. Detta skulle schema de ecclesia ovilkorligen ha till ändamål; ty genom att förklara kyrkans ofelbarbet, utsträckes dennas område ull alla politiska och vetenskapliga frågor. Det är synbart, att om sådana principer sattes i utöfving, så skulle regeringarne endast ha så mycken makt och det borgerliga samfundet endast så mycken frihet, som kyrkan skulle vilja medgifva dem. Detta är likväl icke allt: elter det all politisk och andlig makt lagts i kyrkans händer, skall kyrkans hela makt koncentraras i påfvens händer. Sådana principer, forttar grefve Daru, gillas ej i någon trakt af Europa, och om schemat antages, skall påfven med ett allmänt anathema belägga alla Europas institu tioner och tolk. Fraukrike fruktar derför, att genom promulgerandet af dessa grundsatser en antagonism skall uppstå mellan folket och kyrkan, hvilken måste leda ull förfärliga följder för dem båda. Noten slutar med uttalande al den för2 2 1 KOA(H Alla