Göteborgsposten – 26 april 1870, sida 1

W. Stjernstedt och en subalternofficer, som af chefen för skolan utses; instruktör vid fortifikationsöiningarne, generalstabsofficern, kapt. G. Kleen: Kompanibefäl med tjenstgöringsskyldighet under 2 år: kapt:na vid lifreg:tets grenadierkår C. F. Klingenstierna, vid Smålands grenadierbataljon: C. II. Nordenskjöld, vid Skaraborgs reg:te B. II. von Hall, vid Kronobergs reg:te T. Charpentier, vid Dalreg:tet frih. S. T. von Vegesack, hvilken eger att leda öfniugarne i gymnastik och vapenföring, vid Nerikes reg:te C. H. Falk, hvilken eger att leda öfningarne i målskjutning och afståndsbedömande samt undervisningen i handgevärs lära, och vid Wermlands fältjägarereg:te G. A. Lilliehöök; löjtn:na vid Helsinge reg:te C. M. A. Wästfelt, vid Westmanlands reg:te C. R. A. Charpentier, vid Kalmar reg:te C. G. Liljenstolpe, vid Norra skånska infanterireg:tet frih. II. E. A. C. Rappe och vid Elfsborgs reg:te II. Andersson. Kompanibefal med tjenstgöri kyldighet under 1 år: en subalternofficer från hvarje indelt regemente äfvensom från Norrbottens, Westerbottens och Jemtlands fältjägarekårer samt Westernorrlands beväringsbataljon. Sundhetskollegiet skall beorda en läkare att handhafva sjukvården och derjemte meddela undervisning i förbandslära. Från Elfsborgs regemente beordras 2 sjukvårdssoldater, 4 trumslagare och 8 spel. Tygmästaren å Carlsborg beordrar gevärshandtverkare vid skolan. Som elever kommenderas: från hvarje indelt bataljon: 2 underofticerare samt 12 korporaler, vice korporaler, volontärer eller soldater; från Wermlands fältjägareregemente: 2 underofficerare samt 18 korporaler, vice korporaler eller jägare; från Gotlands nationalbeväring, 4, samt från Hallands infanteribataljon, 1 underotficer. Undervisningen bör fortgå omkr. 8 timmar alla söcknedagar hvarjemte dertill äfven 2 timmar om sönoch helgdarne kunna användas I afseende på underbefälsskolorna vid värfvade garnisonerade infanteriet galla i tillämpliga delar ofvan gifna bestämmelser, egande dock veuerbörande regementschefer att, rörande tiden och sättet för undervisningens ledande, efter sig företeende omständigheter förfara. Jernvägsanläggningar. Werml. tidn. meddelar den underrättelsen att jernvägsstyrelsen redan gått 1 författning med att under inst. sommar öppna trafiken på nordvestra stambanan emellan Karlstad och Prestbohl, en sträcka som efter landsvägen utgör 25, mil. Man har dessutom goda skäl till den törmodan att trafiken å denna bana blifver utsträckt ävda till Brunsberg under tillstundande höst. — Till ofvannämnde tidn. skrifves bl. a. fr. Arvika: Huruvida konungen ämnar taga den nära fulländade tunneln vid Brunsberg i ögnasigte är ännu icke kändt; men säkert är att denna äfvensom jernvägsbanken ötver Wermeln är ibland, om icke det mest storartade arbeten, i den vägen, inom vårt land. Vid H. M:ts återresa från Norge torde spranguingen vara så fulländad att man åtminstone gående kan passera derigenom. Det är sålunda troligt att jernvägstjensteminnen satta alla krafter i rörelse tör att bereda II. M:t i tilltälle att beskåda detta verkligen val utörda och storartade arbete. Bafver sjön isfri så kan H. M:t på ångbåt passera ötver Wermeln och på närmare båll bese det hela. Vackra omdömen. Med anledning af det senast inom landet inträffade landshöfdingeombytet uttala tidningarne i de städer, hvilka nårmast äro intresserade i denna angelägenhet, de för de resp. landsböfdingarne mest hedrande omdömen. Sålunda yttrar Jönk.-bl.: Landshöfd. Faxe skall städse lefva i ett tacksamt minne såsom en välvillig, flärdfri och human rhet för sitt län Den stora embetsmannaskicklighet, han under utöfvandet at höga förtroendeposter förvärfvat, kom honom väl icke direkt till gagn på en plats, der det praktiska initiativet i landthushållning, industri, vägars anläggning och förbättring m. m. egentligen är det som gör innehafvaren bra för länet; men äfven i detta afseende vore det obefogadt att frånkänna hr Faxe ett redligt strafvande. Befolkningens i dessa trakter i icke ringa grad stationära lynne och skygghet för förändringar, i synnerhet sådana som kosta penningar, lagga ocks stora hinder i vägen för en styresman, som vill föra sitt län framåt. Under alla omständigheter står det fast, att landshöfding Faxe både i egenskap af embetsman och personlighet förvärfvat sig odelad aktning och vördnad inom länet och följes af uppriktig saknad. I Werml. Tidn. läses följande: Landshöfding Ekströms förflyttande till Jönköpings län var en nyhet af den mest nedslående art för länets innevånare. Ingen af oss kan annat än glädja sig öfver att hr landshöfdingen på sin nya plats finner en lön, bättre motsvarande hans stora förtjenster och ovanliga arbetsförmåga, men, å andra sidan, måste det smärta hvarje sann vermlänning, att ej längre få, såsom detta läns styresman, helsa en man, som visat sig i alla afseenden vuxen och lämplig för en sådan plats. Landshörding Ekströms vistelse bland oss blef, tyvärr! alltför kort, med afseende på hvad han velat, förmått och onekligen framgent kommit att uträtta till Wermlands båtnad och gagn; endast i ett afseende har hr landshöfdingens härvaro varit långvarig nog, nemligen för att lära oss inse, att hr landshöfding Ekström i hög grad förtjenar den aktning, det förtroende och den tillgifvenhet, som han inom vår provins i så rikt mått eger. Äfren inom sällskapslifvet härstädes skall landshöfding Ekströms och hans älskliga familjs frånvaro väcka stor och långvarig tomhet och saknad, Vi, och helt säkert alla med oss, önska hr landshöfding Ekström och hans familj helsa, lycka och trefnad på deras nya vistelseort, och vi Iyck önska Jönköpings län till den acqvisition, det gjor, uti landshöfding Ekström, hvilken länge, för bade de uylankosom mjiren latt a