Göteborgsposten – 26 april 1870, sida 1

försigtighet de plankor, som måiren låtit ditlägga för att lemna spåren orörda. — Vi antaga, sade hr Plantat, att grefrinnan lyckats undkomma, att hon lyckats fly ända hit, och att det är här som hon blifvit upphunnen och träffad af det sista hugget. Var detta den gamle fredsdomarens öfvertygelse? Lecoq kunde ej med säkerhet besvara den frågan. — Enligt våra beräkningar, min herre, återtog han, har grefvinnan ej flytt. Hon har blifvit hitburen sedan hon var död. Men låtom oss i alla fall undersöka. Han föll på knä liksom der uppe och granskade med ännu mera omsorg sanden, det stillastående vattnet och vattenväxterna. Derefter reste han sig upp, gick något tillbaka och tog upp en sten, som han kastade, hvarefter han genast närmade sig för att se verkan deraf på vassen. Han gick derefter tillbaka upp till boningshuset och återvände öfver gräsplanen, hvarest de spår som upptäckts på morgonen efter en bortsläpad börda ännu voro fullt märkbara och tydliga. På gräsplanen undersökte han hvarje fläck, hvarje grässtrå som blifvit nedböjdt, och då han slutat, yttrade han : — Mitt antagande bekräftas, sade han, man har burit grefvinnan hit. — Är ni fullt säker derpå? frågade hr Plantat. Den gamle fredsdomaren var tydligen tvehågsen rörande denna punkt, och ville höra en annans åsigt för att derefter rätta sin egen,