Göteborgsposten – 22 april 1870, sida 1

Polisagentens anmärkningar störde utan tvifvel hans System, ty han tillade i nedslagen ton: — Jag begriper ingenting, alldeles ingenting. Hr Lecoq fortfor med sina iakttagelser. — Voro de fönster som nu stå öppna äfven öppna på morgonen då undersökningen börjades? — Ja. — Då kan saken förklaras på följande sätt. Mördarne ha hört något buller utifrån trädgården och de ha gått till fönstret att se efter. Hvad ha de sett? Jag vet det ej. Men hvad jag vet är att de blifvit rädda för hvad de sett, att de hastigt kastat ifrån sig yxan och flytt. Undersök skårornas beskaffenhet, och ni skall finna att yxan blifvit kastad af en person som befunnit sig ej i närheten af möbeln, utan vid öppna fönstret. Hr Plantat föll i sin ordning på knä och betraktade märkena med yttersta uppmärksamhet. Polisagenten sade sannt. Han reste sig upp och yttrade efter ett ögonblicks begrundande: — Denna omständighet gör mig litet brydd, men alltkan ännu förklaras och i det fallet skulle timman som pendylen utvisar vara riktig. Hr Lecoq tänkte ej på att afbryta den gamle fredsdomaren. För det första visste han att han ej skulle svara, för det andra var hans fåfänga inblandad i saken. Skulle ej han kunna ana en gåta som en annan löst? — Äfven jag, sade han, är brydd af omständigheten med yxan. Jag trodde att mördarne hade gått i all mak