Grefven af Tremorel). Af Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecog, m. fl. Öfvers. från franskan. Vid hr Plantats fråga vände han sig om. — Jag har ej funnit någonting afgörande, svarade han, men jag har ej heller funnit något som rubbar mina antaganden. Likväl... Han fullbordade ej meningen. Kanhända äfven han ryggade tillbaka för sin del af ansvarigheten. — Hvad menar ni? frågade hr Domini. — Jag ville säga återtog Lecoq, att jag cj har saken fullkomligt klar för mig. Jag har min lykta, tillochmed ett ljus i min lykta, det fattas mig endast en tändsticka... — Tala tydligt språk, sade instruktionsdomaren strängt. — Nåväl, fortfor Lecoq med en min och en ton som voro för mycket ödmjuka för att ej vara tillgjorda, jag tvekar ännu. Jag behöfver hjelp. Om hr doktorn till exempel behagade skrida till undersökningen af grefvinnan de Tremorels lik, skulle han göra mig en stor tjenst. — Jag ämnade just framställa samma begäran, min bäste doktor, sade hr Domini till hr Gendron. ) Forts fr. N:o 89.