Göteborgsposten – 19 april 1870, sida 2

gården klockan nio, kunde vara här igen klockan tio, mörda sitt herrskap, bemäktiga sig de penningar som han visste vara i grefve de Tremorels ego och återvända till Paris med sista tåget. — Dessa förutsättningar äro ganska antagliga, anmärkte hr Plantat. Men hvarföre gick ej Guespin i så fall att förena sig med sina kamrater hos Wepler i Batignolles? Derigenom skulle han till en viss grad kunnat åberopa sig på ett slags alibi. Från början af undersökningen hade doktor Gendron sutit på den enda orörda stol som fanns i rummet, grubblande på det plötsliga illamående som kommit hr Plantat att blekna då man talade om Robelot. Instruktionsdomarens förklaringar ryckte honom ur sina grubblerier; han reste sig upp. — Det finnes ännu en sak att anmärka, sade han. Detta framskjutande af timvisaren som är af stor nytta för Guespin kan bli ett slående bevis mot Jean Bertaud, hans medbrottsling. — Men, svarade hr Domini, det kan mycket väl hända att Jean Bertaud ej blifvit rådfrågad. Hvad Guespin beträffar, så hade han sannolikt goda skäl för att ej begifva sig till bröllopet. Hans sinnesrörelse, efter ett dylikt dåd, skulle ha skadat honom ännu mer än hans frånvaro. Och i hvilket tillstånd kan man ej tänka sig att hans kläder skulle vara! De böra ha varit nedsölade af blod. Har ni ej märkt att han har en alldeles ny rock. Orsaken hvarföre jag ej talade härom är att jag vill spara detta hevia omot hornom fill senare. (Farts)